Viktuppgång

Jag har ju inte skrivit så mycket om min vikt. Mycket för att jag inte vill fokusera på det utan på att leva och vara hälsosam.

Och det är väl ingen nyhet att jag under våren och sommaren mått dåligt med allt som hänt mig. Jag har inte orkat träna, inte orkat laga mat, inte orkat bry mig.

Och det är klart att jag förstår att detta inte skulle gå mig obemärkt förbi… men det som jag trodde var 3-4 kg visade sig vara 7 kg, och återigen har jag passerat 70 kg. Skitsurt, jag som äntligen lyckades passera det förra året, och ville ha 65 kg som mål i år – men icke sa nicke. Får lägga 70 kg för året igen, och hoppas att det går lite enklare detta år än vad det gjorde förra då jag fick slita livet ur mig med dubbla pass typ 5 dagar i veckan och detox för att få min kropp att fatta.

tjockis

Suck. Det är det som svider mest – att jag lade ner så enormt mycket jobb för att få något att hända. Och jag skyller inte helt på att jag haft det svårt, utan det är ju bara så det är. Det är förklaringen, och ingen ursäkt. Jag vet vad som gått snett och varför. Jag kan bara hoppas att jag lyckas öka motivationen för både kost och motion nu när jag börjar må bättre.

För jag och min kropp förtjänar det.

 

Modifast

Jag har länge suttit och funderat på om jag ska skriva detta inlägg eller inte. Dels för att jag inte vill trampa Reddville på tårna, och dels för att jag känner att det finns en risk att det blir svamligt då jag har ganska mycket åsikter i ämnet.

Menmen. Jag ska försöka.

För några veckor sen fick jag alltså genom SheSocial/Reddville hem ett VIP-paket med Modifastprodukter. Framförallt modifastderas chokladpudding, men även några bars och en ”blender”. Innehåller ser du på bilden till höger.

Först lite fakta om Modifast. De har produkter som du helt eller delvis kan byta ut din vanliga kost med och därmed begränsa näringsintaget och således gå ner i vikt, samtidigt som du får i dig allt du behöver.

Just puddingen anger de som kostersättning och den ska alltså kunna ersätta kost helt eller delvis.

Men vi ska väl börja med en liten recension på puddingen som så. Den var enkel att göra, stelnade fort och var riktigt god. Mycket chokladsmak. Blev positivt överraskad av smaken faktiskt.

Men då kommer vi till det berömda men:et. Jag är ganska kritisk till ersättningar överhuvudtaget. Jag tror på balans i matintag efter många års ätstörningar och är ganska påläst, absolut inget proffs, men hyfsat påläst ändå vill jag påstå. Jag förstår att vissa personer kan behöva hjälp att komma igång, och att då en sån här ”diet” kan vara till hjälp. Men jag är skeptisk hur detta skall ge dem verktyg att lära sig att äta normalt i framtiden. Och med normalt menar jag nyttig, näringsriktig, vanlig mat.

Om vi börjar med att titta på innehållsförteckningen: Socker som första ingrediens… precis som Ekströms berömda chokladpudding. Antalet kalorier då? Modifast räknar 2 dl vatten och 55 g pulver som en portion, ca 220 kcal. Ekströms räknar 1,5 dl mjölk som en portion, 170 kcal. Alltså är de ganska likvärdiga i kaloriantal.

Varför ska man då äta Modifast istället? Ja, rent krasst ser jag ingen anledning. Om du nu inte verkligen vill gå på en diet och byta ut din mat. Och då är anledningen att den innehåller vitaminer, mineraler etc. Eller om du nu gillar smaken bättre. Annars kan du, enligt mig, lika bra äta Ekströms Chokladpudding.

Men jag tycker inte heller det argumentet med vitamin- och mineralinnehåll håller. Det är ju inte som att du måste äta denna pudding för att få i dig det. Det får du ju i dig även om du äter vanlig kost. Ät varierat och bra. Och vill du nu gå ner i vikt; lär dig kalori- och näringsinnehåll. Läs på om tillsatser och ditt behov. Lär dig kontrollera portionerna på eget sätt.

För mig så är det helt vrickat att lära någon att gå ner i vikt med hjälp av pudding. Det är ju inte att lära sig hur verkligheten funkar och vad du behöver äta och varför. Det kanske kan hjälpa dig på vägen, men det är inte en långsiktig lösning enligt mig.

Så tyvärr Modifast. Jag är inte för era produkter för det de utger sig för att göra. Inte ens som mellanmål. Äter hellre naturligt där med. Ett eller två äpplen innehåller garanterat färre kalorier, mer fibrer och minst lika mycket vitaminer som er chokladpudding.

Och Reddville. Jag är faktiskt lite besviken på erat val av partner. Är detta att stödja hälsan hos de kvinnor/tjejer ni finns till för? Jag tycker inte det.

Och i och med det hoppas jag att Reddville inte är sur på mig. Men av det jag sett från dem så tror jag inte det. Utan jag hoppas att de kan uppskatta lite konstruktiv kritik. :)

10 km – #RöhnischSuccess

Idag var det dags för pass 3 i Röhnisch Success. 10 km. Jag var väldigt tveksam om jag ens skulle göra det då jag ju spinnade 3 pass igår och är rejält trött. Om inte i kroppen, så i knoppen…

Men jag bestämde mig för att kroppen känns ok, och då är det lika bra att göra det. Annars får jag ju 4 pass att göra i veckan! Och jag har kvällspass imorgon, så jag hinner ändå sova ordentligt! :) Så jag bestämde mig för att ”Vafan, jag gör det”. Enligt schemat skulle vi ligga på 6-6:30-tempo, och det kändes långt borta. Jag har sprungit 10 km en gång tidigare och då hamnade jag på typ exakt 6:30-tempo, så jag tänkte att det kan jag ju inte slå. Möjligtvis tangera på en bra dag! 😉löpning_140330

Men ja, jag startade min löptur. Hade mål på vägen. Runkeepern var satt på att markera var 10:e minut, och jag försökte visualisera hur långt jag skulle komma var 10:e minut. Och jag hann alltid längre än jag trodde! 😮

Och tempot var högt, för att vara mig, dagen efter 3 spinningpass. Och det landade på en genomsnittshastighet på 6:19! 😮 Helt ofattbart men känns så jäääkla bra. Pulsklockan visade mindre, men jag har mätt sträckan i googlemaps samt på jogg.se och alla utom min pulsklocka visade över milen, så jag litar på min Runkeeper i detta fall!

sjukt stolt över mig själv, och det där målet med att springa 10 km sub 60 känns inte längre så långt borta! 😀 Vågar jag sätta det som mål till sista juni? Vad tror ni? 😉

Nej, imorgon blir det bara besök till stallet för att promenera med Sammy, utöver det ska jag ha vilodag! <3

Dagen efter…

Ja, då är ju frågan. Hur känns det såhär dagen efter Sammy blivit behandlad? ”Sådär” om jag får vara ärlig.

Jag är glad att vi har hittat problemet och kan behandla det. Jag är glad att jag hittat en så bra veterinär som är noggrann och pedagogisk.

Samtidigt så är det klart det känns lite skit att det är jättelång karens på behandlingen och att det just nu ser ut som att det är två månaders karens på behandlingen. Suck. Vi som skulle komma igång och tävla ju.

Men men, det viktigaste är ju trots allt att Sammy blir frisk, så jag får helt enkelt ha det i bakhuvudet! :) Det finns resten av året kvar att göra underverk på! 😉

Så, idag blir det att åka ut till honom efter jobbet. Pyssla om honom rejält, och gå vår promenad på 20 minuter. Sen åker jag hem och springer en vända. Pass två i Röhnisch Success.

Det positiva i det hela är ju att jag faktiskt kommer ha mer tid att träna. Fokusera på att få bort de där kilona jag siktar på nu. Inte tappa bort styrketräningen i all löpning. För ”tyvärr” blir det ju så under mina löputmaningar, att styrketräningen får gå lite åt sidan för att jag inte har hur mycket tid som helst att prioritera till träning, utan måste välja utifrån de dagar jag har Sammy eller inte. Så det är ju positivt. Att jag faktiskt kan hinna med gymmet fastän jag måste till stallet! :) Jag kommer ju inte vara förhindrad att åka dit, men tiden på stallet kommer ju förkortas. Men förhoppningsvis så får han ju gå som vanligt efter två veckor, så jag får hårdsatsa nu helt enkelt! 😉 Nu kööör vi! XD

#tjejkropp

Få har väl missat debatten kring tjejen som i veckan lade upp en video på en helt vanlig tjejkropp (sin egen) som motpol till alla perfekta bilder som läggs ut i olika forum på nätet.tjejkropp

Under hashtaggen tjejkropp på t.ex. instagram kan man hitta fler exempel på helt vanliga kroppar.

Vissa riktigt vältränade kroppar hittas också där. Inget emot det, fast det är ju liksom lite emot vad hashtaggen först var till för.

Hursomhelst. Jag har ju liksom förlikat mig med att jag inte är 20 längre. Jag kommer nog aldrig väga 55 kg igen, och frågan är om jag ens vill det.

Visst vill jag gå ner några kilo till, jag vill bli mer vältränad, men framförallt har jag gjort en sjuhelsikes resa. Från normala 55 kg i tonåren, till 42 kg när jag gick ut gymnasiet. Fick ätstörningar och tog mig ur det. Tyckte det var skit att väga över 55 kg, skit att väga över 60 kg, men ca 10 år senare vägde jag närmare 80 kg. Har nu sakta men säkert tagit mig ner till drygt 67 kg. Och där står jag för närvarande hyfsat stilla. Hittat en balans.

Den stora skillnaden är att jag är stolt över mig, stolt över vad jag åstadkommit och börjar känna mig nöjd med min kropp! Det var jag inte förut. Inte när jag vägde 55 kg, inte när jag vägde 42 kg… Tänk om jag hade vetat vilken resa jag skulle få göra genom livet. Kanske hade jag uppskattat den mer istället för att bråka med mat och tankar.

Klart jag rent teoretiskt skulle kunna gå ner till 55 kg, men frågan är om jag vill? Vill jag göra alla de där uppoffringarna? Vill jag få en ny form av beroende och kontrollbehov?

Svaret på det är nog nej. För mig har kunskap blivit makt, och jag har lärt mig en del om näringsämnen och hur de påverkar kroppen. Vad jag behöver, vad som är bra, när jag behöver dem och varför. Det hjälper mig i mina dagliga val, och hjälper mig att inte behöva en massa förbud, utan istället göra val. Val om vad jag äter, när jag äter det och varför.

Det är väldigt psykologiskt för mig att tänka så. Det gör allt lättare. Förbud är inte kul, och hos mig triggar de på en gång ångestkänslor. Istället för att tänka ”Äter jag den här bullen så är det för att jag vill, och då får jag också stå för konsekvensen”. Det är enklare för mig än att tänka ”Du får inte äta den här bullen”.

Så därför så vet jag varför vikten står stilla nu. Men det är ok, för jag har gjort det valet! :)

Det var lite min syn på detta om tjejkroppen, en helt vanlig tjejkropp, vad vi tjejer brottas med och hur vi istället kan tänka. Hoppas att jag kunnat bidra med något! :)

Om det är något ni vill veta eller fråga… passa på! Jag skulle verkligen uppskatta om ni gav feedback på om ni vill höra mer om saker som denna?

 

Skärpning!

Ja. Jag har slarvat något otroligt med maten på sistone. Inte så att jag gått upp en massa. 1-1,5 kg bara. Men känns så fruktansvärt onödigt när jag har så lite kvar till mitt mål. Så nu måste jag verkligen kämpa sista biten fram till nyår.
Inte för att det känns som heeela världen, men har jag gett mig in på nåt så vill jag slutföra det! Haha! 😉

Så, en liten rannsakning kanske?

Maten funkar bra. Jag äter bra. Inte så mycket onyttigheter och tomma kolhydrater om jag inte har tränat. Inte alls samma mängd feta såser som tidigare. Så vad är då problemet kan man undra?

Jo, det ska jag tala om. Det är två ”problem”. Ett är mellanmål. Det blir så lätt att jag köper bullar, godisbitar eller annat istället för att äta en frukt, ett ägg eller något annat mycket nyttigare.

Det andra ”problemet” är ensamma kvällar. Jag äter när jag är uttråkad. När jag sitter hemma själv efter jobbet. Även om jag är mätt så vill jag ha något att tugga på. Och jag lyckas inte motstå att köpa något när jag är i butiken heller. Dubbelsuck.

Här virar jag inte in nåt. Allt handlar om hur jag förebereder och hur min disciplin är. Nåja.

Så om någon kan komma med förslag på bra mellanmål, gärna låg i kolhydrater (men inget måste) och hyfsat kalorisnålt så bring it on! Och likaså tips på hur jag undviker att bli uttråkad hemma och äta…

Har annars börjat använda Matdagboken igen bara för att få koll på kaloriintaget. Varit mycket effektivt för mig att se vad det är jag stoppar i mig och vad som ger mest kalorier. Det blir liksom lätt att göra rätt val då! :)
Alla är vi olika, men detta funkar för mig! :

Så, slutordet blir samma som titeln på inlägget: SKÄRPNING!

viktnedgangR

 

After detox!

Jag slutade ju min detox för någon vecka sen, och jag ska vara ärlig och säga att jag inte ätit hundraprocentigt sedan dess, och inte heller tränat så mycket som jag borde.

Men idag var det invägning, och glädjande nog har jag i alla fall inte gått upp. Däremot har magmåttet minskat 2 cm, så det är ju väldigt glädjande. Då betyder det att jag fortfarande är på rätt väg. Kämpa, kämpa Jenny. Fastna inte i gamla vanor med onyttiga mellanmål!

Jag måste peppa och inspirera mig själv, och kanske peppar jag någon av er på vägen också. :)

Nu ska jag snart till jobbet, men jag avslutar med en bild på dagens lunch. Två stekta ägg, vitkålssallad och en Ryvitamacka med avokado/wasabiröra! :) Precis vad jag kände för idag! 😀 Och tror det kommer bli samma några dagar framöver! 😛

lunch_130827

– 57%

Som ni vet har jag länge haft ett mål med min vikt. Först ett delmål, och sen ytterligare ett mål. Kanske blir det ännu ett mål efter det, beroende på hur jag mår och känner! :)

Det första delmålet har jag haft länge, men inte lyckats uppnå. Det gjorde jag ju dock för två veckor sen! 😀 Så nu hägrar nästa mål, vilket jag vill ha klart till sista december i år.

När jag började föra in datat i Runkeeper och Matdagboken hade jag 7,2 kg att gå ner till den sista december. Nu har jag gått ner 57% av de kilona, vilket ger en viktminskning på 4,1 kg, på fyra veckor. Galet. 😀

Som sagt, förväntar mig lite att det ska stanna av efter detox och för att Sammy är tillbaks, men jag har ett helt annat fokus och kontroll, så jag ska fortsätta med det och så ska jag nog lyckas om inget konstigt inträffar! :) Kanske inte går lika fort i framtiden, men förhoppningsvis rör det sig neråt i alla fall.

Det känns iaf sjukt, att jag på fyra veckor lyckats uppnå mer än hälften av målet jag har! Och då har jag 4,5 månader kvar! 😛 Tokigt! 😀

Men det är en klar sporre att fortsätta. Att se att det funkar är bästa motivationen för mig! 😀

 

20130813-173557.jpg

Success!

Min känsla var inte så fel. Logiken har faktiskt övervunnit min kropp för en gångs skull. Mindre kalorier in än ut betyder viktnedgång.

-2,5 kg ner på två veckor, och för första gången på 1,5 år har jag äntligen nått mitt första delmål. Jag blev så himla glad att jag nästan stod och hoppade i badrummet. 😀 Och för en gångs skull ska jag avslöja en siffra. Jag är alltså under 70 kg.

Även måttbandet visar på framgång. Inte många centimetrar, men bättre än inget! 😀 Jag tror att det kommer att komma nu, att det återigen lossnar och jag börjar gå ner. Dessutom tränar jag mer styrka nu, så musklerna borde göra sig synliga så småningom och muskler konsumerar kalorier, så det är win-win situation.

Dock tror jag att jag kommer gå upp lite efter min detox eftersom den ofta betyder en förlust av mycket vätska (även om jag dricker ca 2 l per dag), men jag ska verkligen göra mitt bästa nu att inte gå upp över den där gränsen. Nu har jag 4,7 kg till mitt nästa delmål som är vid årsskiftet.

Och detta var precis boosten jag behövde, det som får mig att kämpa vidare. Att jag dessutom känner att jag lever en hållbar livsstil är jäkligt viktigt. Speciellt med kosten.
Vad gäller träningen kommer det ju automatiskt bli mindre av den vanan nu när Sammy kommer tillbaks, men jag är så jäkla motiverad att jag planerar att köpa hem hantlar och en träningsmatta för att kunna träna minst ett 15-minuters pass även de dagar då jag är på stallet. 15 minuter är ingenting. Det går att göra framför tv’n. För att fokusera på muskeluppbyggnad och hålla förbränningen uppe. Jag tror att det är a och o för att nå mitt mål.

Kanske har jag äntligen hittat hem? Hittat något som passar mig och som är görbart! 😀 Jag hoppas det, och framtiden får utvisa! 😀

fitnessquotes_10

Uppspelt!

Imorgon är det invägning igen. Och jag har en bra känsla. Det borde gå riktigt bra. Med tanke på att jag har tränat i någon form 5-6 dar/vecka de senaste tre veckorna + att jag detoxat i två veckor och räknat kalorier borde jag ha gått ner i vikt.

Har jag inte det så får jag fan spunk och då är det något seriöst fel på mig!

Samtidigt skulle jag inte bli förvånad om inget hände, då min kropp är den envisaste på denna jord. :S

Jag känner mig dock lättare och tycker jag ser smalare, mer vältränad ut… Men det kan ju vara hallisar som går över när jag ställer mig på vågen.

Nåväl. Jag har sagt att jag inte ska ge upp, och det tänker jag inte göra! :)

Så, I’ll be back tomorrow, med bra eller dåliga nyheter vet jag inte… 😉

viktnedgang