Hälso/viktresa

För att göra en lång historia kort så började jag mina sena tonår med att få ätstörningar. När jag gick ut gymnasiet vägde jag 42 kg och hade en enormt snedvriden syn på mat. Jag började tappa kontrollen över mitt liv och allt gick i 180, så jag försökte ta kontroll över den på något sätt. Och lättast var nog maten. Jag kan inte påstå att jag tränade, utan att det bara handlade om kosten.

Jag lyckades ta mig ur det på egen hand efter att ha kraschat tre dagar innan studenten med någon form av magkatarr och massa stressproblem.

Sedan gick jag väl tillbaks till att vara normalviktig, jag är ganska kort, 162 cm, så 55 kg var ganska lagom för mig. Jag hade ganska aktiva och fysiska jobb i butiker, med hästar, djurfoderbutik m.m. Jag hade också en hög ämnesomsättning och kunde äta ”vad som helst”.

Sedan passerade jag 25 år, det som på något sätt varit en vändpunkt för kvinnor i släkten. Där många fått se sig själva gå upp i vikt. Jag började dessutom på ett kontorsarbete och i kombination med att jag inte tränade, och aldrig har gjort, så smög sig kilona på.

Jag har under åren prövat alla möjliga former av dieter – GI, lågkalori, låg fett m.m. Visst gick jag ner, men sen gick jag upp igen… och sådär har det hållt på.

För några år sen började jag träna på Friskis, men fick väl egentligen inget bra resultat av det. Försökte hålla koll på vad jag åt, men mina tidigare problem med ätstörningar gjorde att det gärna slog över till överdrift.

Så för lite mer än 2 år sen så började jag springa. Mest pga att jag ville ställa upp i Vårruset med några vänner. Jag började på noll, jag kunde inte ens springa 3 km, men 3 km blev 5 km och sedan blev det inget Vårrus utan istället Blodomloppet.

Sedan bestämde jag mig för att jag skulle springa 5 km på under 30 min, det gjorde jag några månader senare.

Sedan började jag fundera på hur i helskotta jag skulle gå ner i vikt, jag vägde mer än någonsin, nästan 80 kg till mina 162, jag tog hjälp av vänner som är nutritionister m.m. och de sade ”du borde gå ner i vikt”, men inget hände. Vågen rörde sig långsamt neråt, men inte så pass som det borde. Så under sommaren 2013 när Sammy var borta på bete så toksatsade jag. Jag tränade 5-6 dar/vecka, ofta dubbla pass, detoxade och räknade kalorier, och äntligen kom resultatet. Jag gick ner 13 kg på ett drygt år, och de sista 8-9 kilona kom de sista 3 månaderna. Jag började bli nöjd och tänkte att resten av kilona kommer, bara jag fortsätter.

När vikten började komma i fas så fortsatte jag mina löpmål, och det blev att klara milen, och dit nådde jag med Röhnisch Running School av Lofsan och Ida under hösten 2013. Då blev nästa mål milen under 60 minuter, och det klarade jag under våren 2014. Här väcktes också en idé om att springa ett halvmaraton.

Jag har alltid tyckt att folk som springer halvmaraton/maraton och längre är galna, imponerande ja, men fortfarande galenskap. Och nu kunde jag ju räkna mig till den skaran också.

Hursomhelst. Detta blev målet för 2014. Att springa Stockholm Halvmaraton i september.

Men saker hände också på vägen. Jag drabbades av hur många tragedier som helst; omplacering på jobbet, fuktskada i badrummet, min häst blev skadad, min ponny som jag känt i 26 år fick jag avliva, min pappa dog, en kanin dog, min stalker hörde av sig, en kollega dog och min bror blev misshandlad i december.

Så även om jag lyckades ta mig igenom träningsprogrammet för halvmaraton och faktiskt genomförde den var det också det enda. Kosten orkade jag inte ens tänka på. Det blev mycket skräpmat, mycket halvfabrikat, och med det kom kilona krypandes igen. Så av mina 13 kg jag gick ner, gick jag upp 10 kg. Och där är jag idag.

Har börjat få koll på min kost igen, men träningen har, ärligt talat, gått ganska segt detta första halvår. Några kilo har jag förlorat, så helt kass är jag inte. Men nu har jag ett maraton att se framemot, mer energi och bättre förutsättningar, så nu ska jag köra på igen!

Så. Nu har jag kastat ut detta i hetluften och hur ska jag då klara det? Genom träning och motion samt kaloriräkning. Jag har nämligen kommit underfund med att jag inte fungerar om jag får förbud. Då triggar det på en gång mitt kontrollbehov. Och jag vill inte ge mig själv förbud. Jag vill inte säga ”nej, jag kan inte äta den där bullen/pastan/pizzan” utan genom kalorikontroll lär jag mig vad som är bra, vad som är dåligt. Vad jag kan skära ner på och vad som är värt att äta. Kontroll kanske vissa tänker… Jovisst, men mer en hälsosam kontroll utan förbud! :)

Det gör liksom inget om jag äter lite för många kalorier en dag, då får jag ju försöka lära mig utav det liksom. Tänka efter vad jag kan modifiera eller skippa. Inte svårare än så! :)

Så. Nu har jag avslöjat mig. Att jag gått upp i vikt igen. Men jag är på rätt väg och jag vet att jag kan nå mitt mål igen. :) Och även målet med att springa maraton i november. Men det kommer krävas hårt jobb och disciplin. :)

Men jag hoppas att ni vill följa med på min resa och jag undrar också – vad vill ni veta och läsa om? Vill ni ens läsa om det?

Hit me up och tack för att du läste! :)

Mind over body!

Just nu har jag en svacka i träningen och framförallt löpningen. Vilket ju suger ganska hårt då jag har typ 3,5 vecka kvar till halvmaraton.

Men en ny vända av Röhnisch Running School drog igång idag, så jag tänkte att jag hoppar på den, även om jag inte kommer följa det slaviskt pga just halvmaratonet.

Men i alla fall – intervaller idag. Kände mig galet seg, men matade ändå på. Kändes relativt bra och intervallerna gick fort för en gångs skull, alltså fort som i att det inte kändes som 2 minuter. Och det är ju positivt.intervaller140818

Men överlag kändes det ändå trist och jobbigt, och så har löpningen känts på sistone. Enda sen jag anmälde mig till halvmaran. Jäkligt onödigt ju.

Men ja, alla intervaller höll sig under 6 minuter/km vilket är bra för att vara jag. Så överlag borde jag vara nöjd… Men bilden avslöjar känslan… och jag hoppas att känslan snart ger med sig….

Någon som kan relatera till det jag säger?

Bättre och bättre…

Det roligaste med att följa samma program som jag gjorde under våren är att se förbättringarna. För hittills har jag sett förbättringar på samtliga pass! Och likaså på detta.

Det bestod av 10 min jogging, 10 min snabbt (helst 5:30 enligt Röhnisch Success på den nivån jag är på), 10 min jogging.

Jag sprang exakt samma sträcka som sist, för då blir det mest rättvist att jämföra.

Efter uppvärmningen började jag redan känna blodsmak, efter 4 minuter in i det snabba partiet kunde jag löpning_pass5typ inte andas… :S Jävla andningsh*lvete… :(

Men jag kämpade mig igenom. När jag sedan tittade på resultatet så sprang jag första joggingen lite långsammare än förra gången, men det ser jag som positivt, och den snabba delen låg på 5:45, vilket är 19 sek/km snabbare än förra gången, och detta trots att det kändes kasst. Så jag är väldigt nöjd! :)

Jag stretchade ur kroppen efteråt, tog en dusch och nu gör jag mig redo för dagens äventyr.

Tränar ni idag?

Avslutning – #RöhnischSuccess

Igår så anordnades det ett avslutningsevent i löpskolan med Ida och LofsanRöhnisch Success. Jag är ju inte riktigt klar med utmaningen pga en förkylning. Men jag ska genomföra det nu i efterhand så att säga. Envis som jag är. Men jag var ändå med på avslutningseventet som anordnades igår. Det var först till kvarn, så jag var glad att jag fick en plats! :) Vi som ville vara med och springa med Lovisa och Ida möttes vid 16 och gick till Humlegården där vi fick skolning av Ida och Lofsan. Vi fick tekniktips och springa fartökningar, utstirrade av vanliga lördagsspatserare och barn/ungdomar. Haha. Det var både kul och roligt, även om inte jag var snabbast. Haha. Men det är ju inte det viktiga. Jag tävlar ju bara mot mig själv, och detta handlade ju mer om teknik än att vara bäst. Man kan ju ha bäst teknik utan att vara snabbast. Försökte mest snappa upp så mycket som det bara går! :) Här är en bild som jag helt fräckt snott av Ida/Röhnisch. Haha. Om det inte är ok Ida får du säga till! 😉 Tyckte den var lite tuff med allén och alla våra ryggar, lyssnandes på Lovisa som inte syns på bilden! 😉 röhnisch_allakanträna Nåja. När vi var klara så fick vi byta om och duscha på Balance som ligger i närheten av Röhnisch butik, och sedan så gick vi tillbaks till Röhnisch-butiken för lite mingel. Vi fick lite goda smårätter; betor med nån form av créme, Tandoorilax med små tillbehör, wraps (de vegetariska var tyvärr slut :() och fruktspett. Massa mums.

mingel_Rohnischsuccess

Jag fick dessutom chansen att prata lite med Ida och Lovisa och berätta för, framförallt Ida, hur jag uppskattar hennes ärlighet på bloggen. Att inget är rosenskimrande och perfekt, utan att det är precis sådär som jag upplever vardagen, även om vi tränar lite olika mycket! 😉

Kändes också lite märkligt att någon, vars blogg och instagram man ser dagligen helt plötsligt står där framför en. Haha. Nästan starstruck! 😉 Och Ida kände igen mig från nätet också, så det var lite roligt! 😀

Hursomhelst. Sedan blev det lite föreläsning/inspiration av Ida och Lovisa och vi fick chansen att ställa lite frågor innan det bjöds på efterrätt.

efterrätt_röhnischsuccess

Lovisas och Idas lilla föreläsning gav mig en hel del att tänka på om mål och vad jag vill med min träning och löpning. Löpningen utvecklar jag gärna, men vad är min motivation, och kommer en ”satsning” på löpningen ta mig dit. Jag vet inte. Det är mitt jobb att nu ta reda på detta och bana ut en väg dit. Exakt hur jag ska göra det vet jag inte, men det lär visa sig! :)

Jag avslutade med att shoppa med 20% rabatt. En jacka och ett par trosor blev det. Hade velat köpa 1-2 sportbehåar, men de var slut i min storlek tyvärr! :( En annan gång. Åkte hem med en massa inspiration och energi, åt middag och gick sedan och sov ganska omgående! :)

Som sagt, även om jag inte är klar med skolan än så vill jag tacka Ida, Lovisa och Röhnisch för detta. Och det gladde mig att höra att det kommer ytterligare en skola! Härligt! :)

Skräckblandad förtjusning!

Då befinner jag mig på jobbet. Till 14:15 ska jag hänga här. Sen går jag till Friskis. Tränar lite core och värmer upp lite. Jag tenderar att springa bättre då. För springa är vad jag ska göra sen. Med Lofsan, Ida och ett helt gäng med människor ifrån Röhnisch Success.

Ska bli superkul att se vad tjejerna har att bjuda på. Tydligen ska det bli intervaller i alla fall. Härligt. 😉 Haha. Nåja. Det blir första gången jag springer i grupp på det här sättet. Så lite nervös är jag att jag inte ska kunna hänga med. Men jag litar på att Ida och Lofsan kan göra det till en utmaning för oss alla. Så jag är positiv. Det är ju sån jag är. Och det ska bli kul att testa på nåt nytt för mig! 😀

Efter det ska det bli lite föreläsning och mingel i Röhnisch Brand Store. Och lite shopping! 😉 Har en idé om vad jag vill införskaffa, så jag hoppas att det finns inne. I min storlek och allt! 😉

Sen blir det hem och sova. Jag har sovit för lite två nätter i rad, så ska verkligen försöka ta igen det inatt och hoppas att det inte satt för stora spår till dagens löpning! :)

Vad ska ni göra denna lördag? Oavsett vad ni gör hoppas jag att det blir en bra lördag! 😀

Premiär!

Fick goodiebagen som jag vann genom Röhnisch Success igår. I dem fanns ett par fiiiina tights som jag idag invigde till Tights_Röhnischmitt första pass efter förkylningen!

Wooohooo! Jag blev snabb som ett litet skott! 😉 Nja, riktigt så var det inte. Men jag hade mycket energi kände jag och intervallerna var inte så jämna, men jag är riktigt nöjd med tempot som varierade mellan 5:42 (den enda över 5:30) samt 4:44.

Så! Imorgon blir det 20 minuter jogg. Allt enligt vecka sex i löpskolan. På lördag är det final med Lofsan och Ida i egen hög person! Excited! 😀

Löpning_140430

SUCCESS! – #RöhnischSuccess

Bästa veckan hittills i båda Röhnisch Löpskola-rundorna? Without a doubt! Inte bara vann jag en goodiebag som ni kunde läsa om tidigare idag, utan jag begav mig ut på min 10 km runda för veckan. Målet enligt upplägget var att springa den i 6 min-tempo. Jag har ju varit där och ”touchat”, och tänkte att jag kan nog ta mig ungefär dit igen.

Mitt mål för året var att springa sub 60 på milen, men tror ni inte jag gör det redan nu och bara fyra veckor in i utmaningen?sub60

Alltså. Jag var så lycklig mot slutet så att jag nästan började gråta. Superglad verkligen. Kanske är töntigt för vissa, men för ett år sen hade jag inte ens sprungit 5 km. För nästan exakt ett år sen började jag min resa mot 5 km. Den 21 april förra året sprang jag knappt 3,5 km, utan sprang ”intervaller”. Nån månad senare nådde jag 5 km löpning. Då låg medelhastigheten på ca 6:30. Nu är jag alltså nere och springer 10 km på under 6 minuter. Helt galen förbättring enligt mig, och jag är sååå stolt! 😀

Hur gick passet överlag då? Jag kände mig pigg och fräsch. De 4-5 första kilometrarna kändes lekande lätt, sedan blev det ett mer ”normaljobbigt” läge fram till 7-8 km då det började kännas tungt. Men då visste jag att det var så kort tid kvar, så det var bara att köra! :) Och jag gjorde det! 😀

Nästan så jag känner lite för att lägga ner utmaningen nu, tror inte jag kan ta mig lägre nedåt i tiderna på 10 km de kommande veckorna, men neeej, trist och lägga ner. Fortsätta jobba på kondition och intervaller. Pressa tiderna lite till, om än inte på de hela 10 km så överlag.

Blodad tand? Javisst! 😀

Hur går det för er andra? Vad var ert mål när ni gick med i utmaningen?

VINST! – #RöhnischSuccess

I torsdags när jag kom hem från stallet så loggade jag snabbt in på Internet, och det första jag möttes av var detta — >röhnisch_vinst

En vinst i Röhnisch Success! 😀 För oss som deltar i löpskolan och som delar med oss på nätet/sociala medier lottas det alltså ut goodiebags, och jag är alltså tredje veckans vinnare vilket känns jättekul. Ingen aning om vad den kommer innehålla, men jag ser framemot att få reda på det! 😀

Lär ju få vänta en bit in i veckan innan den kommer dock! 😉 Det är ju trots allt påsk.

Men jag blev enormt glad då jag kämpar så hårt och försöker peppa och inspirera via bloggen, på Facebook och på Instagram! <3

Nu ska jag strax göra mig iordning och bege mig ut på veckans sista löptur. 10 km på 6 min/km. Klarar jag det tempot slår jag nytt rekord… och närmar mig verkligen mitt mål på sub 60 i år! Känner mig lite nervös faktiskt, men ska försöka skaka bort det och fokusera på att njuta i det fina vädret! :)

Någon annan som är med i Röhnisch Success? Hur går det för er?

Vad faaaan… – #RöhnischSuccess

Jaha. Dagens löppass då. 10 min uppvärmning. 10 min i 5:15 enligt schemat, för mig under 6 minuter, helst närmre 5:30. 10 minuter nedjogg.

Vad ska jag säga. Tungt. Ont i smalbenen till en början. Tror det kan vara för att jag gått i Converse. :S Menmen. När jag väl ökade takten kändes det dock inte av. Men typ 5 minuter in i intervallen kändes det som att luften var slut. Den där j*vla andningen alltså. Borde verkligen kolla upp ansträngningsastma. Och de 10 minutrarna hem var supertunga. Usch! :Spass11_röhnisch

Men när jag väl kollade upp tiden så hamnade jag ändå under 6 minuter! Wohooo! Känns superbra. Samtidigt sitter jag och funderar på att jag springer 12 km i sträck på strax över 6 min/km. Det är ju inte världens skillnad tycker jag, men rent fysiskt kanske det är det? Jag vet inte. Känns märkligt. Kanske är det adrenalinpåslaget när jag vet att jag måste pusha mig? Stressen liksom? Även om det är positiv stress. Jag vet inte som sagt. Menmen. :)

Så. Nu var de passen gjorda för veckan. Nu är det 10 km kvar. Med mål 6 min/km enligt planen. Skulle jag göra det skulle jag slå rekord, och i princip nå mitt mål för året – att springa milen sub 60. Det vore ju awesome att göra det redan i april liksom! :)

Nåja. Ska inte hänga läpp över resultatet, eller snarare andningen, idag, utan bara glädjas åt mina framsteg! :)

Success – #RöhnischSuccess

Denna veckas backpass blev bättre än det för två veckor sen. Valde en lite flackare backe, och även om jag fick springa betydligt längre i de längre intervallerna (1,5 min) än i de kortare (45 sek) så fick jag ändå tillräckligt med vila och orkade bättre.backpass10_röhnischsuccess

Kändes rätt, men om det blir nåt mer backpass ska jag nog välja att korta ner intervallerna för att få ut det mesta och inte få så mycket ”dödtid”… :)

Men jobbigt var det, så jag lyckades bra med min uppgift i alla fall! :)

Nästa pass ska bli hyfsat enkelt tycker jag, och jag ska verkligen försöka pressa mig under 6 minuter i den 10-minutaren. Jag ska verkligen göra mitt bästa! 😀

Känns också skönt att jag inte kände mig speciellt sliten efter gårdagens 12 km! 😀 Woop Woop!