Beslutet

Ni vet hur man kan få minnen presenterade på Facebook? Idag kom ett av dem jag fruktat för. Men ett minne som jag tänkt mycket på den senaste veckan. Att snart är det ett år sen.

Det är inte ett år sen idag, men beslutet fattades för exakt ett år sen.

beslutet

Vilket beslut? tänker ni säkert. Jo beslutet att ta bort min ponny. Det var idag, för ett år sen, som jag satt och åt på Taco Bar. Skulle gå på konsert med NKOTB och fodervärden ringer. Att veterinären varit ute, det visste jag, men med beslutet att veterinären inte ville göra mer utan vi fick isåfall åka till klinik.

Min första tanke var ”Ja, det ska vi självklart göra” sedan funderade jag en gång till…

Jag grät, funderade, tänkte, ringde vänner, funderade lite till.

Och till slut kom jag fram till att han är 29 år, och sannolikheten att de skulle hitta något fel som är värt att göra något åt med luftstrupen/andningen är minimal. Och vill jag ens utsätta honom för den resan till kliniken? Sedering för att kunna gå ner i halsen? För att hitta vad? Förmodligen ingenting.

Jag tänkte på hur jag sade 11 år tidigare när jag köpte honom ”Att han skulle få ett värdigt slut. Blir det 50/50 tar jag bort honom”, och då var han bara 18 år.bounty_sista

Jag fick äga honom i 11 år. Känna honom i 26. Han blev nästan 29 år. Slutet skulle bli värdigt. Jag fattade beslutet. Och jag vet att det var rätt. Men beslutet i sig är fortfarande det svåraste jag fattat, och förmodligen någonsin kommer fatta, i hela mitt liv.

Jag tänker på honom varje dag. Men jag vet att beslutet var rätt.

Älskade, älskade Bounty. Jag kommer aldrig sluta tänka på dig. Jag kommer aldrig glömma dig.

 

Sociala medier äger!

Ja, ni ser rubriken. Om sociala medier hanteras korrekt så är det verkligen en guldgruva för företagen att marknadsföra sig igenom.

När jag besökte Ikki Sushibar för några veckor sen var jag fundersam över varför mina gyozas inte var stekta på ena sidan. Jag trodde att det var den största skillnaden mellan just gyoza och dumplings.

Jag gick hem och googlade (google is my best friend) och fick fram just det. Gick sedan in på deras Facebooksida och påpekade/frågade om jag inte hade rätt i detta. På ett trevligt och konstruktivt sätt ska tilläggas. Då får jag ett mail från, vad jag förmodar är, en av ägarna att jag har rätt, att de tackar för att jag hör av mig och att jag hoppas att jag kan ge dem en andra chans. Sedan säger han vidare att jag gärna får komma in igen och visa upp mailet. Vilket jag alltså gjorde igår.

Han läser mailet, kommer ihåg detta och bjuder på en ny tallrik. Superbra service och det är saker som detta som kan göra skillnaden för att man kommer åter. :)

Så, tack för er lyhördhet Ikki! Det var väldigt uppskattat! :)

ikkisushi_gyoza

Earth Pics

Precis som jag börjat med Fitness Quotes tänkte jag också börja med Earth Pics. Det började med att jag snubblade över dem på twitter… sedan började jag följa dem på Facebook och Instagram. Helt fantastiska bilder från hela världen på både djur och natur.

Idag bjuder jag på en leopard med sin unge… se hur koncentrerade de är…

earthpics_1

Jag? En inspiration?

Idag skrev en vän till mig på Facebook om sommarkryssningen, men samtidigt passade hon på att fråga hur det går med träningen då vi pratat om det vid ett annat tillfälle… Då skrev hon något som jag blev helt rörd av och som jag aldrig trodde skulle kunna hända…

Men det värmde i hjärtat och jag blev helt glad i själen! :) Tack Jessica! <3

jag_inspiration

Hashtags-horor!

Ja, ett ganska starkt ord kanske, men något jag och några av mina vänner har diskuterat är tjejer som lägger ut bilder på sig själva på t.ex. Instagram eller facebook i utmanande poser och sedan undrar varför de aldrig hittar någon kille som är seriös. Varför de får äckliga gubbar efter sig.

Dessa tjejer taggar gärna sina bilder med hot, sexy, babe, swedish, girl, nude etc. etc. och ändå undrar de varför de får såna kräk efter sig.

Jomen tjena.

Denna tjejen fick med typ allt jag vill ha sagt i denna video… Garva så jag dog typ! 😀

YouTube Preview Image

Silver-Sara får behålla sin häst!

Jag har inte skrivit om det i bloggen, men det har många andra, och det har funnits olika åsikter om det är rätt sak att stödja, menmen…

Det jag talar om är facebookgruppen som startades för att samla ihop pengar till Sara Algotsson Ostholts häst Mrs Medicott. Hästen skulle säljas av ägaren, och sponsorernas pengar räckte inte till. Sara hade själv inte dessa pengar, men då kom engagerade lekmän in och startade en facebookgrupp som gjorde att hästen faktiskt kan räddas.

Sara blev känd på OS där hon tog ett sensationellt silver. Dock inte på denna häst, utan på Vega, men Mrs Medicott är Saras framtidshopp och den häst hon siktar att rida nästa OS på.

Följande är några av de kritiska meningar som riktats mot insamlingen:

– Tänk om det inte alls går bra för dem, då är pengarna bortkastade

– Om hon inte kan köpa hästen själv, hur ska hon då ha råd och hålla, träna och tävla den?

– Varför ger folk pengar till ett sånt i-landsproblem, varför skänks inte pengarna till välgörenhet?

Jag säger bara som så att det ena utesluter inte det andra. Bara för att man ger pengar till detta så betyder inte det att man inte ger pengar till välgörenhet.

Själv har jag valt att inte ge pengar. Egentligen inte av någon speciell anledning mer än att jag inte kände för det. Haha.

Dock tycker jag att det är ganska tufft att hästen faktiskt är räddad och att ett kontrakt nu arbetas fram för att hästen ska komma till Saras ägo.

Att tillägga är att om pengarna inte hade räckt till att rädda Mrs Medicott så hade de getts till ungdomssatsningen i fälttävlan.

Grattis i alla fall till Sara! Hoppas satsningen blir lyckad! :)

Har du några åsikter ang. insamlingen?

A dream come true…

I förrgår så gjorde jag något som bara är såååå speciellt för mig. Jag klappade nämligen en koala! 😀

Koalor är enormt speciella och söta djur, och eftersom de inte finns på så många platser i världen (i det vilda bara i Australien) så är detta extra speciellt för mig.

Att hålla dem är olagligt i New South Wales, men att stå bredvid och klappa gick bra! Och givetvis förevigades det… så; håll till godo! 😀

Jag kommer att återkomma med ett mer ingående inlägg om parken vi besökte, samt vad jag tycker om djurparker och liknande i allmänhet, men det är lite svårt att hitta tid, och stabilt Internet! 😉 Kan säga att jag redan publicerat runt 400 bilder på Facebook, och då har jag mer än en vecka kvar… Haha.