Kroppen är fantastisk

Förra helgen var det ju dags för Göteborgsvarvet. Ett halvmarathon. 21,1 km. 21097,5 m.

Som jag rapporterat tidigare så har inte motivationen till att träna infunnit sig riktigt som den borde. Men jag vet ju att jag kan detta.

Mest orolig var jag över att jag ju bröt halvmaran i Sthlm i höstas, just för att jag inte ville… Kropp och knopp samarbetade inte. Värmen påminde också mycket om maratonet som jag kollapsade på.

Så jag var lagom glad när prognoserna visade på 25 grader och sol. Inte optimalt att springa halvmara i. Men jag kände mig ändå peppad. Mycket tack vare Caroline, min kompanjon, skulle jag tro.

Inte för att vi springer ihop, men för att vi reste ihop och peppar varandra till detta :)

På väg till loppet så var det ändå inte så varmt som vi trott, men valet av kläder kändes ändå rätt; löparkjol, funktionst-shirt, kompressionsstrumpor, keps. Jag vet ju att man blir varmare när man springer.

Men vi letade oss till start, och jag skulle starta lite drygt 30 minuter innan Caroline, så det var bara att bege sig iväg.

Ska bara dra loppet i kort. Men fram till 14 km kändes det helt ok och tiden gick ganska ”fort”, men sedan blev det tufft. 14-17 km så fick jag kriga, sedan var det ju bara några kilometer kvar efter Avenyn och de sista 3 km så slet jag verkligen. Det gick inte fort, men jag ville inte kliva av… Så jag gick i mål. På min sämsta tid någonsin. Men jag kom i mål.varvet1

Och precis som väntat så gick Caroline om mig och kom i mål innan mig. Haha. Hon är så sjukt snabb och grym 😀

Men man ska inte förringa någon prestation. Det är långt ifrån alla som springer halvmaraton. Detta var min femte start, den fjärde jag kom i mål :) Så jag är stolt ändå 😀

Bjuder på en bild på mig och Caroline ifrån målet :)

Bara två dagar senare, på måndagen, hade jag lovat bort mig på Vårruset för Team Snigel.

Så, med stockar som ben som knappt klarade av att gå så förberedde jag mig.

Musklerna låste sig typ i låren och när jag gick kändes det bitvis som att jag skulle stupa huvudstupa framåt. Haha.

Men till start kom jag, och i mål också. 5 km på under 33 minuter. Klart godkänt även en ”normal” dag, så jag klagar inte.

Mysig picknick också, med andra ”sniglar”. 😀 Team Snigel är alltså en grupp på Facebook. För de som inte alltid fokuserar på tider. Utan som mer tänker ”långsamt är också framåt” 😀varvet2

Men jag är mest förundrad över hur fantastisk kroppen är.

Att den klarar mer än man tror många gånger.

Tänk att för 4 år sedan sprang jag knappt 5 km. Nu har jag testat maraton, sprungit 4 halvmaror, 26,1 km på lite mer än två dygn…

Och jag tänker nog inte sluta här 😉

Ett lopp kvar denna vår. Blodomloppet den 7 juni :)

Bra och dåligt…

Göteborgsvarvet närmar sig med stora steg. Och min uppladdning har inte varit optimal. Min motivation till träning började bra, men sedan blev det sämre. ”Ursäkterna” hopade sig och här står jag nu, med inte världens bästa uppladdning inför Varvet.

Men det är ju en längd jag gjort flera gånger förut, och som jag vet att jag kan överraska i. Som när jag sprang 1,5 h på skitdåligt underlag sena vintern, fastän jag inte sprungit så långt på typ ett halvår.

I söndags fick jag till ett riktigt bra intervallpass. Trots att det var mina ”hatintervaller” – de långa. Höll ett bra tempo och kände mig pigg 😀

Dagen efter skulle jag springa mitt nästsista intervallpass, och jag kände mig pigg i benen, men dagen gick cialisfrance24.com och jag kom inte iväg innan lunch som tanken var så jag reviderade mitt mål från 2 h ner till 1,5 h och tänkte att jag kör i motionsspåret vid Rudansjöarna istället, typ 2 varv borde bli närmre 1,5 h. Tänkte att det extra motståndet med backar borde kompensera lite och träna pannbenet.

Men alltså. Först fick jag magknip efter typ 30 minuter och fick besöka skogen… sedan var allt bara skitjobbigt (hahahahaha), men jag tog mig runt lite över 1 h i alla fall. Bättre än inget, och även om det kändes piss så försöker jag se det positiva i det hela…

1. Jag gav inte upp

2. Jag ”sprang” i alla backar trots att det gick med myrsteg

3. Det blev några fler minuter och kilometer in på löpkontot

Så ja, nu är det bara och ladda inför sista långpasset som jag ska göra med Caroline på måndag är tanken. Min tanke är ca 2 h då. Egentligen behöver jag springa 2 stycken intervallpass innan det, men tror kanske inte jag orkar springa idag. Supertrött, och isåfall kan jag springa imorgon och på söndag. Men känns lite dumt med ett intervallpass dagen innan långpass igen… får kolla lite på upplägget på det och kanske välja ett intervallpass av de två, eller se om jag tror att jag orkar det ändå.

Det som jag känner skulle kunna stoppa mig mest nu är ärligt talat min vilja. Att jag känner att jag helt enkelt inte vill. För de dagar jag vill, då känns ju tom 1 h 50 min (som jag sprang häromveckan) ganska kul. Medan andra dagar känns en knapp timma hemsk… Så det är ju minst sagt lite individuellt… Menmen. Jag försöker vara positiv och hoppas att jag ska vilja när jag väl står där.

Kanske kan passet med Caroline ge mig en god känsla? Jag hoppas på det :)

Är ganska säker på att detta med långlopp kommer bli mindre förekommande hos mig faktiskt. Varför göra något som man inte tycker är 100% kul? Självklart så tycker jag inte att det är piss jämt, men funderar på att rikta in mig på löpningen från ett annat håll. Så vi får se :)

Göteborgsvarvet

Tiden springer, och snart är det en vecka sedan jag sprang min andra halvmara på en månad, den tredje i mitt liv. Det var som bekant världens största halvmara som fick sig ett besök av mig. :)

Vädret var ganska optimalt. 13-14 grader och lite duggregn emellanåt.

Jag startade ju inte förrän vid 16, men jag åkte i god tid till Slottsskogen för att inte riskera att bli sen. Så jag blev sittande för att ladda ganska länge och gick till startfållan i väldigt god tid, och den rörde sig kontinuerligt framåt, så det gjorde inte så mycket. :)

Så gick startskottet och första delen genom Slottsskogen samt upp över Älvsborgsbron var ganska stigande och jag hade hört att många går ut alldeles för hårt här, så jag höll igen litegrann, men genomsnittstempot var ändå ganska högt för att vara mig.

På första bron så träffade jag en tjej som jag tyckte såg stabil ut – Linnéa – så henne höll jag jämnt tempo med ganska länge. Vi var ganska likvärdiga i vår löpning, så det var kul! 😀

Bron var tuff, men inte alls så tuff som jag väntat mig. Men man känner sig alltid som en vinnare när man kommer upp över krönet! :)

Hisingen var platt, men med ganska många hejande supportrar på vägen. Sedan kom bro nr 2 – Göta Älvsbron. Denna var mer svagt sluttande och efter 13-14 km är man inte lika tuff. Haha. Men det gick bra, och nu vet man att man närmar sig slutet. Upp på Avenyn som även den sluttar svagt uppåt, runt Götaplatsen och förbi svampstationen där marken såg ut som en smärre hinderbana med alla svampar, haha. Här sprang jag även ifrån Linnéa.

Upp på en tvärgata och där stod min vän Nina och skrek på mig. Var så trött, men så glad av att se henne. <3

Sedan var det bara spurten kvar, även om det blev svårare att ta sig fram pga att det blev avsmalnande vägar igenom Slottsskogen och många går mot slutet och inte håller högerregeln, så jag kanske inte fick den spurt jag tänkt mig, men kände mig ändå stark och jämn! :)13220890_10153485564046555_1228969297441531098_n

In på Slottsskogsvallen och sista biten in i mål – händerna upp i luften och nööööjd tjej! 😀 Medalj, banan, Kexchoklad och vatten och så möta upp Cilla.

Min tid blev den sämsta på halvmaran hittills, men jag är ändå nöjd. Jag hade hört att det är en svår bana att persa på, mycket pga av allt folk. Jag kände mig så stark och stabil, och även om jag inte kände för att göra det igen utan testa något annat så vill jag nog ändå ge det ett försök, i en bättre startgrupp! 😉

Väl tillbaka på hotellet så tog jag ett bad med massa bubblor och till det drack jag bubblor. Haha.

13237735_10153485706511555_7826811521526873316_n

Sedan blev det en god middag innan jag sov som en liten prinsessa! :)

Så jag är nöjd med mitt lopp, och kommer anmäla mig till nästa år igen! 😀

Göteborg närmar sig…

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, och jag och min ”svägerska” åker till Göteborg över helgen. Vi ska bo på hotell, äta god mat och försöka se lite av stan. :)regnlöpning

Jag hoppas dock att väderprognosen bättrar på sig, för den är inte kul som den är nu… :S Som idag fick jag springa i regn. Det suger verkligen musten ur mig. Och mina planerade 1 h 45 min – 2 h blev en timma.

Menmen. Distansen finns ju i kroppen, så det ska varken göra till eller från… Och pannbenet och stämningen kommer väl hjälpa mig om det nu regnar på varvet.

Så nu sitter jag på jobbet och funderar på allt jag ska hinna med under veckan.

Stall, jobb, packning, tvätt och sen går resan på fredag morgon… Men det löser sig nog. Får börja planera redan nu så ska det nog gå vägen! :)

Ingen idé att stressa upp mig, det kommer inte hjälpa mig i uppladdningen inför varvet! 😛