Back in business

Förkylningen är så gott som borta. Lite nästäppa bara. Så denna vecka har jag tränat två pass ur Mized. Ett med pilatesboll som var urjobbigt och ett med kroppsvikt idag som gick riktigt bra.

Dock har jag kört intervallerna på crosstrainer istället för löpbandet för att jag inte vill anstränga andningen alltför mycket nu när jag fortfarande är lite täppt. Men jag kan nog börja springa igen :) Och det känns skönt.

Och framförallt känns det skönt att vara igång igen. Stegtävlingen på jobbet går också bra. Klarar långt över mina 10000 steg/dag. Och det har jag gjort även de dagarna jag varit ”sjuk”. Så har ett bra flow även om jag inte kunnat träna ordentligt.

Igår blev det även en dressyrlektion med Sammy. Första på länge 😛 Har inte blivit så mycket tävlingar heller, men det gör mig faktiskt inte så mycket. Jag känner mig nöjd. Får liksom acceptera att nya jobbet och spara till resan går före :)

Men lektionen gick bra. Efter någon veckas vila var Sammy ganska överladdad, och när energin lade sig så blev han ganska stel och gick på bogarna. Inte alls mellan hand och skänkel och energiskt bakifrån. Så vi lade oss på en basnivå. Red ganska mycket raka vägar, och aktiverade honom genom att göra halvhalter/korta traven nästan som om vi skulle sakta in, och då driva fram i arbetstrav igen. Det fick fart på bakbenen. Fick tänka lite lika i galoppen, fast mer med energin framåt, i lätt sits utan att han ska springa iväg. Och det funkade också riktigt bra :)

Så det känns kul att vara igång med lektionerna igen. Nu ska vi drilla hela vintern 😀

Jag är dessutom långledig över helgen. Fr.o.m. idag, torsdag, till tisdag eftermiddag. Så det är ju lite extra skönt :)

Har ni några planer för helgen?

Flyt i tillvaron…

För första gången på länge känner jag ett flyt i tillvaron. Rutinerna börjar sätta sig igen. Jag har mer energi och vilja till att göra saker.

Träningen är en sådan sak som jag kommit igång med.

Denna vecka så tränade jag dels i tisdags då jag sprang intervaller. Tänkte träna lite styrka hemma efter Lovisas träningsapp Mized, men hade inte viljan eller rätt redskap, så löpningen fick räcka.

22221837_10154760057076555_726400694456413637_nI onsdags träffades jag och Depti, min träningskompis. Vi gick lite på löpbandet och sedan så tränade vi lite styrka. Både med maskiner och kroppsvikt. Det var roligt och hon är himla gullig.

Jag visade henne Bröd & Salt i Moodgallerian så hon kunde köpa hem bra kanelbullar till Kanelbullens dag, och då fick jag en av henne också. Så himla fint. :)

Vi ska ses och träna nästa vecka igen 😀

Ridtur_pa_en_overladdad_Sammy_DOch sedan red jag i två dagar. I torsdags inte så länge då tiden sprang iväg efter tågåkandet. Det var en sån där dag då jag och Sammy inte klaffade för fem öre… 😛

Han hade skrittat två dagar på en vecka, en gång för hand, den andra uppsutten pga kiropraktor- och tandläkarbesök.

Så jaaa… Sammy tyckte det var full fart framåt, jag tyckte inte riktigt det 😉

Inget gick väl fel, men vi var bara inte synkade… 😛

Dan därpå, igår alltså, så rastade jag honom först på banan. Men där är han ju alltid snäll. Visst var han lite extra pigg och tittig, men han fick rulla på ganska rejält i alla gångarter och även lite tempoväxlingar. Avslutade med att galoppera på stubbåkern bara för att känna honom på pulsen, och då var han betydligt lugnare :)

22291583_10154767421191555_3073973953171054777_oIdag har medryttaren ridit så jag hoppas han har skött sig… 😉 Imorgon kör jag en vända igen 😛

Jag var vaken ganska sent inatt, så idag har jag inte hunnit så mycket. Jag hade tid kl 14 för att göra naglarna. Har hittat en bra kille vid S:t Eriksplan som gör riktigt fina akrylnaglar till ett bra pris :)

Han gör fina detaljer och har bra fantasi tycker jag, så det är roligt 😀 Idag blev det svartvitt med lite glitter… Får se vad jag gör nästa gång 😉

Sedan passade jag på att träna, hade lust att skita i det, men jag tog mig i kragen och gjorde det. Riktigt stolt över mig själv faktiskt :)

Blev pass 2 ur appen Mized. Intervallöpning och sedan 15 min styrka för axlar med hantlar. Det var tuffare än det låter ska jag säga :)

Imorgon tänker jag ställa klockan tidigt för att åka till stallet och sedan tänkte jag åka och handla lite. Är i behov av nån höstjacka och höstskor. Så det var den helgen. Knappt social alls, men så kan det vara :)

Vad har ni gjort i veckan och helgen?

 

Ut på tur…

aldrig sur… så kände jag idag. Jag och några av mina kollegor som också är nya på jobbet har några dagar av utbildningsresor och så. Kul att komma ut. Men vädret var ju inte så roligt idag. Hehe. Tur att det inte ösregnade förrän jag kom till stallet 😛 Sammy var väl mindre nöjd, men vi gick på promenad i alla fall. Han ska ändå bara skritta i några dagar pga kiropraktorbehandling i slutet på förra veckan.

Men vad har annars hänt då? Inte sådär supermycket ändå. Sammy har som sagt träffat kiropraktorn. Jag har jobbat och det rullar på bra tycker jag.

Igår var det även uppstart för ”Tillsammans tränar vi”. Dags att träffa vår träningskompis, få lite information och sedan träna ett pass ihop. Det var ungefär hälften av alla par som träffades denna tid, den andra halvan träffades tidigare på dagen.

Så nu har jag en träningskompis, en tjej från Indien i min ålder. Hon har varit i Sverige sedan maj och talar behjälplig svenska. Väldigt glad och trevlig :) Så det ska bli kul 😀 Vi har redan vårt första pass planerat på onsdag :)

Annars har det startat en stegtävling på jobbet. Vi ska i vårt lag ta oss från Kiruna till Malmö på en månad. Ska bli kul att se hur det går :) 10000 steg/dag är målet för varje person i laget. Jag klockade in på över 16000 steg idag, så får väl vara nöjd 😉

Vet inte om jag har så mycket mer att säga. Livet tuffar på, även om jag just idag har huvudvärk. Men regnet smattrar på fönstret och jag har tända ljus. Så jag är ganska nöjd med livet ändå. Men tror det blir en ganska tidig kväll ändå. Tröttheten smyger sig på.

Hoppas ni alla har det bra därute i busvädret?

13 pass kvar…

Nu har nedräkningen börjat. Men det är ju hela 13 pass kvar. Många nätter och jag jobbar två pass extra. Inte för att jag behöver egentligen, men jag är väl ändå lojal in i det sista och väljer att ställa upp.

Så, det känns fortfarande långt bort, men det är ju bara typ 2,5 vecka kvar. Sjukt egentligen. Över 5 års tid är sedan slut.

Vad har jag gjort sedan sist då? Inte så mycket egentligen, men ändå fullt upp.

Har kommit igång med löpningen äntligen, och har i alla fall sprungit både långa och korta intervaller förra veckan, och korta intervaller denna vecka. Planerar långa intervaller i eftermiddag och ett långpass senare i veckan.
Vissa pass känns grisjobbiga, andra känns helt ok, så jag ska nog klara den där Vasastafetten ändå 😉

Annars har jag motionerat Sammy och haft det mys. Börjat planera Karibienkryssningen. Tyvärr inte alltför många val utifrån vad vi vill se och längd på resa, men det ska nog bli bra ändå. Känns helt overkligt faktiskt 😛

Nåja. Ville bara säga hej – igen. Haha. Vi hörs allihopa, hoppas ni har det bra 😀

Efterspel…

Det är ju det där med att må dåligt under en längre period och dessutom förtränga det. Eller ja, erkänna det, men skjuta det åt sidan. Att egentligen må så dåligt så att man nästan kraschar in i den berömda väggen, eller vara på gränsen till depressiv.

Det bra är ju att när man ser att det har ett slut så kan man härda ut, det dåliga är att det ofta kommer efterspel. I mitt fall har efterspelet inneburit en trötthet utan dess like. Men efter att ha varit bortrest i helgen så är jag nu betydligt mer utvilad och känner mig ok med att vara tillbaka på jobbet :)

Var hos en vän i Värmland, här är badplatsen där de bor :)

skacksjön

Fick dessutom en extra dags ledigt igår, eller ja, det ligger så enligt schemat. Då var jag bl.a. ute och solade med mamma vid havet. Så himla mysigt även om det blåste. strandenOch på kvällen gick jag ut för att springa lite intervaller och det var hur jäkla tufft som helst om jag får säga det själv. Kräkfärdig och ont i typ varje muskel i hela kroppen. Inte alls bekvämt :S Men det är bara att ta tag i saker nu. Det är ju inte så många veckor kvar till Vasastafetten 😮

Kul i alla fall att känna att viljan är tillbaka. Igår gick jag tom ut och sprang ganska sent på kvällen, trots att det inte är min favorittid. Och det satt låååångt inne ska jag säga… 😛

Annars är jag och Sammy igång igen. Veterinären gav honom klartecken, så vi har börjat träna så smått på egen hand hemma. Kul 😀

Fina_Sammy_i_solen_imorse

Här är Sammy från morgonens tömkörningspass på ängen :)

Nåja. Ville bara visa något livstecken :)

Hoppas ni har och har haft det bra allihopa :)

Frånvaro

Det känns som att hela mitt liv är på paus, men ändå så bara rusar det på.

Det har varit så mycket de senaste 8 månaderna att jag inte orkar tänka.

Många saker har gått igenom mitt huvud. Många beslut har fattats. Fler beslut måste fattas. Mycket stress. Många tankar.

Det snurrar och jag har inte riktigt hängt med.

Klumpen ligger där i magtrakten och trycker. Ångesten pockar på uppmärksamhet.

Jag måste sakta ner, men jag vet inte riktigt hur.

Karusellen har börjat sakta ner, men det är en bit kvar.

Jag önskar jag bara kunde checka ut och ta ledigt, men verkliga livet fungerar inte riktigt så.  Det är inte så enkelt. Hur mycket jag än önskar det, så är det inte så.

Snart kan jag dela med mig av en del, en del som är en bit i att göra mig lycklig igen. Eller i alla fall har tagit mig en bit ditåt med hjälp av detta.

Men nu ska jag sluta svamla och bara hoppas att ni har haft det fint.

Ehhh… vad hände nu?

Jag har ju som jag skrivit tidigare haft lite dålig motivation vad gäller löpningen. Och jag gjorde mig en egen liten överenskommelse att efter Göteborgsvarvet, Vårruset och Blodomloppet som gick av stapeln igår så skulle jag bara springa när jag kände för det och lägga mer krut på annan typ av träning.

Men så kom det en liten fråga i Springande tjejer-gruppen på facebook, en som var uppe redan förra året och som blev av då också, men inte med mig. Nämligen frågan om att få ihop ett lag till Vasastafetten. Alltså att springa Vasaloppet, fast i en stafett med 10 tjejer. Det kan låta knäppt. Det är ju ändå 9 mil. Men på 10 pers blir det ju nästan ingenting. 😉 Sträckorna är allt från strax under 5 km upp till 15 km, så man kan vara ett hyfsat blandat lag :)

Så jag nappade, och ja, helt plötsligt kanske jag måste träna lite löpning i sommar också 😛

Det är i och för sig inte förrän 19 augusti, och jag kommer nog få en sträcka på mellan 5-10 km, så kan nog följa program som riktar sig mer mot den distansen för att göra något annat än de långa pass som är inför halvmaran. Omväxling liksom 😉

Så ja… så ser det ut nu. Hoppsan då. Vi ska bo i Sälen tänkte vi. Har aldrig varit där, så bara det är ju spännande, haha.

Så nu ska jag spendera natten på jobbet med att kolla lite på boende. Tjoho 😉

vasastafetten

Kroppen är fantastisk

Förra helgen var det ju dags för Göteborgsvarvet. Ett halvmarathon. 21,1 km. 21097,5 m.

Som jag rapporterat tidigare så har inte motivationen till att träna infunnit sig riktigt som den borde. Men jag vet ju att jag kan detta.

Mest orolig var jag över att jag ju bröt halvmaran i Sthlm i höstas, just för att jag inte ville… Kropp och knopp samarbetade inte. Värmen påminde också mycket om maratonet som jag kollapsade på.

Så jag var lagom glad när prognoserna visade på 25 grader och sol. Inte optimalt att springa halvmara i. Men jag kände mig ändå peppad. Mycket tack vare Caroline, min kompanjon, skulle jag tro.

Inte för att vi springer ihop, men för att vi reste ihop och peppar varandra till detta :)

På väg till loppet så var det ändå inte så varmt som vi trott, men valet av kläder kändes ändå rätt; löparkjol, funktionst-shirt, kompressionsstrumpor, keps. Jag vet ju att man blir varmare när man springer.

Men vi letade oss till start, och jag skulle starta lite drygt 30 minuter innan Caroline, så det var bara att bege sig iväg.

Ska bara dra loppet i kort. Men fram till 14 km kändes det helt ok och tiden gick ganska ”fort”, men sedan blev det tufft. 14-17 km så fick jag kriga, sedan var det ju bara några kilometer kvar efter Avenyn och de sista 3 km så slet jag verkligen. Det gick inte fort, men jag ville inte kliva av… Så jag gick i mål. På min sämsta tid någonsin. Men jag kom i mål.varvet1

Och precis som väntat så gick Caroline om mig och kom i mål innan mig. Haha. Hon är så sjukt snabb och grym 😀

Men man ska inte förringa någon prestation. Det är långt ifrån alla som springer halvmaraton. Detta var min femte start, den fjärde jag kom i mål :) Så jag är stolt ändå 😀

Bjuder på en bild på mig och Caroline ifrån målet :)

Bara två dagar senare, på måndagen, hade jag lovat bort mig på Vårruset för Team Snigel.

Så, med stockar som ben som knappt klarade av att gå så förberedde jag mig.

Musklerna låste sig typ i låren och när jag gick kändes det bitvis som att jag skulle stupa huvudstupa framåt. Haha.

Men till start kom jag, och i mål också. 5 km på under 33 minuter. Klart godkänt även en ”normal” dag, så jag klagar inte.

Mysig picknick också, med andra ”sniglar”. 😀 Team Snigel är alltså en grupp på Facebook. För de som inte alltid fokuserar på tider. Utan som mer tänker ”långsamt är också framåt” 😀varvet2

Men jag är mest förundrad över hur fantastisk kroppen är.

Att den klarar mer än man tror många gånger.

Tänk att för 4 år sedan sprang jag knappt 5 km. Nu har jag testat maraton, sprungit 4 halvmaror, 26,1 km på lite mer än två dygn…

Och jag tänker nog inte sluta här 😉

Ett lopp kvar denna vår. Blodomloppet den 7 juni :)

Det var på tiden…

I torsdags gjorde jag något som jag inte gjort på dryga 15 år, nämligen gick till tandläkaren. Ajaj tänker ni säkert nu. Och jag håller med. Skitdumt att inte gå dit.

Och inte har jag tandläkarskräck heller så det kan jag inte skylla på.

Men såhär är det. Som liten hade jag väldigt bra tänder. Bara typ ett hål genom alla gratis år. Jag hade dessutom tandställning i ca 3-4 år så jag var regelbundet hos tandläkaren och tyckte aldrig det var obehagligt eller så. Utan jag hade en bra ”relation” till tandläkaren.

Men sedan var gratisåren över och tiden gick. Har aldrig haft ont, aldrig problem. Men det betyder ju inte att man inte ska gå såklart. Men så har det blivit. Tiden har sprungit iväg och här står jag nu.

Men med kompisar som vittnar om sämre tandhälsa, problem, visdomständer etc så kändes det som att nu var det dags. Jag var dessutom helt säker på att jag hade hål. Så varför vänta längre?

Så jag gick dit som ett litet barn och de frågade givetvis varför jag inte varit hos tandläkaren på så länge, jag svarade som det var och sade att jag vet att det är dumt. Som en 5-åring igen… 😛

Jag hade slagit vad med en vän som sade att jag skulle ha 3 hål. Jag sade minst 4. Men vännen fick rätt. Tre hål. Enbart på tuggytor, alltså inget komplicerat. Tre hål på 15 år. Det är väl ändå ganska godkänt känner jag.

Jag är väl lyckligt lottad med bra tänder, men jag vet att det finns sämre tandstatus i familjen, så lika bra att hålla koll nu.

Tid för att laga alla tre hål har jag om några veckor. Lär inte bli billigt, men förhoppningsvis blir det bra 😀

Så. Det var det. Nu är det gjort. Och nu lovar jag att gå till tandläkaren regelbundet :)

Bra och dåligt…

Göteborgsvarvet närmar sig med stora steg. Och min uppladdning har inte varit optimal. Min motivation till träning började bra, men sedan blev det sämre. ”Ursäkterna” hopade sig och här står jag nu, med inte världens bästa uppladdning inför Varvet.

Men det är ju en längd jag gjort flera gånger förut, och som jag vet att jag kan överraska i. Som när jag sprang 1,5 h på skitdåligt underlag sena vintern, fastän jag inte sprungit så långt på typ ett halvår.

I söndags fick jag till ett riktigt bra intervallpass. Trots att det var mina ”hatintervaller” – de långa. Höll ett bra tempo och kände mig pigg 😀

Dagen efter skulle jag springa mitt nästsista intervallpass, och jag kände mig pigg i benen, men dagen gick cialisfrance24.com och jag kom inte iväg innan lunch som tanken var så jag reviderade mitt mål från 2 h ner till 1,5 h och tänkte att jag kör i motionsspåret vid Rudansjöarna istället, typ 2 varv borde bli närmre 1,5 h. Tänkte att det extra motståndet med backar borde kompensera lite och träna pannbenet.

Men alltså. Först fick jag magknip efter typ 30 minuter och fick besöka skogen… sedan var allt bara skitjobbigt (hahahahaha), men jag tog mig runt lite över 1 h i alla fall. Bättre än inget, och även om det kändes piss så försöker jag se det positiva i det hela…

1. Jag gav inte upp

2. Jag ”sprang” i alla backar trots att det gick med myrsteg

3. Det blev några fler minuter och kilometer in på löpkontot

Så ja, nu är det bara och ladda inför sista långpasset som jag ska göra med Caroline på måndag är tanken. Min tanke är ca 2 h då. Egentligen behöver jag springa 2 stycken intervallpass innan det, men tror kanske inte jag orkar springa idag. Supertrött, och isåfall kan jag springa imorgon och på söndag. Men känns lite dumt med ett intervallpass dagen innan långpass igen… får kolla lite på upplägget på det och kanske välja ett intervallpass av de två, eller se om jag tror att jag orkar det ändå.

Det som jag känner skulle kunna stoppa mig mest nu är ärligt talat min vilja. Att jag känner att jag helt enkelt inte vill. För de dagar jag vill, då känns ju tom 1 h 50 min (som jag sprang häromveckan) ganska kul. Medan andra dagar känns en knapp timma hemsk… Så det är ju minst sagt lite individuellt… Menmen. Jag försöker vara positiv och hoppas att jag ska vilja när jag väl står där.

Kanske kan passet med Caroline ge mig en god känsla? Jag hoppas på det :)

Är ganska säker på att detta med långlopp kommer bli mindre förekommande hos mig faktiskt. Varför göra något som man inte tycker är 100% kul? Självklart så tycker jag inte att det är piss jämt, men funderar på att rikta in mig på löpningen från ett annat håll. Så vi får se :)