Om fyra månader…

Om fyra månader är jag i, vad jag tror, paradiset. Hursomhelst är jag i Karibien 😀

Om jag räknat rätt är vi närmare bestämt i Barbados just idag 😀

Det känns helt overkligt och även om fyra månader låter som en lång tid går tiden fort. Två månader sedan vi bokade har ju gått superfort. Och med nytt jobb springer jobbet förbi ännu fortare :)

Kan liksom fastna i att surfa om de olika öarna, om båten, om ALLT, haha. Helt knasigt, istället för att ”göra något vettigt”… 😛

Nåja. Ska sluta tracka er, men avslutar med en kort video över båten vi ska resa med :)

YouTube Preview Image

Bokat och klart :D

Då var vår Karibienresa bokad 😀 Känns helt overkligt om jag ska vara ärlig. Visst är det långt kvar. Nästan 7 månader. Men med tanke på hur fort tiden går nu så kommer det säkert säga swish, speciellt som jag ju börjar nytt jobb om en dryg månad också. Då brukar tiden alltid gå fort, haha.

Norwegian-805894Vi flyger Norwegian till Fort Lauderdale 3 dagar innan kryssningen börjar. Här har vi kostat på oss Premium (Norwegians svar på Business class). Nästan dubbelt så dyrt, men fortfarande sjukt prisvärt.

Större säten med mer benutrymme, all mat acheter du cialis en ligne och dryck ingår, lounge på Arlanda, prioriterad ombordstigning.

Vi tyckte vi kunde kosta på oss det :)

Efter några dagar i Fort Lauderdale så blir det ju sedan kryssning med Holland America Lines.

11 nätter. Här är vår resrutt….

20638673_10154628701681555_1573027405711760322_n

Har kollat in ställena vi ska besöka, och det verkar sjukt nice alltihopa. Så himla kul ska det bli :)

Och det känns verkligen som en dröm.

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så blir detta en speciell resa för oss. Och vi har bokat lite ”extra allt”. T.ex. hytt med balkong :)

Så även om min sommarsemester inte ens har börjat än så har jag redan nedräkning till vintern. Haha. Inte så konstigt kanske? 😉

20638558_10154628701676555_2338766682496645903_n     20638161_10154628701696555_8481237751871687577_n

 

Här ovan ser ni rutten på karta och till höger så ser ni Half Moon Cay på Bahamas, Holland America Lines egen ö. Ser helt sjukt vackert ut.

Det gör i och för sig allt, och jag är nästan rädd att mina förväntningar är föööör höga. Haha. Men det blir nog bra ändå. :)

Det var allt för nu, over and out 😉

It’s out there…

Några bitar har börjat falla på plats i livet efter all stress. Jag påstår inte att allt är frid och fröjd, eller att jag inte kommer få bakslag, men livet känns lite lättare.

Jag har i vissa inlägg pratat lite kryptiskt om saker som ska/kommer hända men som jag inte kunnat berätta om.

Men nu kan jag det.

Det ena är att jag fått nytt jobb 😀 Så i september börjar jag mitt nya jobb som trafikinformatör på Trafikverket. Är väldigt glad för möjligheten att utveckla en del av det jag redan kan :)

Den andra nyheten är en karamell jag sugit på länge. Har inte kunnat avslöja den av uppenbarliga skäl 😉 Det är nämligen så att min fina mamma fyllde 60 år i söndags. Och eftersom vi aldrig var på ”riktig” semester (typ solsemester) när jag och min bror var små, så hade min bror och jag kokat ihop en resa som vi gav till henne. Vi alla ska åka såklart. 😉

Det blir nämligen en kryssning i Karibien 😀 Fast inte förrän i vinter då 😉 Hon blev så rörd att hon började gråta. Men man fyller bara 60 en gång… <3

Och det blir ju lika mycket present till henne som till mig liksom <3

Någon som varit på Karibienkryssning?

Vi åt förövrigt brunch på Fåfängan i Stockholm. Helt ok brunch till helt ok pris, men med fantastiskt läge och utsikt :)

93077_1499795630

Ännu en vecka har gått…

Japp. Då var snart denna vecka slut också.farmor

Jag var ju i Finland tidigare i veckan på snabbvisit för att hälsa på farmor som varit lite krasslig och som dessutom fyllde 94 år. Många grattis till farmor 😀

Resan var lugn. Det var jag, mamma och brorsan som åkte över. Vi åt gott, umgicks och tog det lugnt.

Det var inget direkt party på båten heller… Det sparar jag till helgen som kommer. Hehe.

Men det var ett trevligt avbrott och farmor verkade ändå må helt ok. Men nog börjar minnet svikta lite, men att ändå ha fått vara så klar i huvudet så långt i livet är ändå få förunnade.

Sedan kom jag hem och på fredag morgon stannade jag i stan när båten anlände. Gick och tränade på Friskis, lite styrka. Tog det lite lugnt pga min förkylning, inte dubbelpass styrka/kondition som jag annars gjort på sistone. Sedan hann jag förbi Hööks och handlade en vinterjacka på rea.

Jag var där i förra veckan, men de hade ingen egentlig rea då, så jag avvaktade lite och tänkte kolla bl.a. på Igor Sport. Men så dök det upp som gubben i lådan. Och visst. 599:- är inget jag normalt sätt lägger på en jacka. Men i takt med att min lön har ökat så är jag inte lika prisjagande heller. Och 40% rea är inte fy skam… Och jag gillar min jacka skarpt 😀

Sedan blev det lite lunch innan jag gick till jobbet.

Igår så gick jag till gymmet och sprang intervaller, sedan var det jobb igen…

Idag var det upp tidigt till stallet. Red ut en sväng på Sammy. Underlaget är verkligen så tråkigt nu. Hårt och is överallt, och även om vi har brodd är det knöggligt på sina ställen, så då undviker man ju högre tempon… Han är i en ganska bra mood nu, alltså hyfsat avslappnad, men visst ser han gärna spöken när det inte är så motiverande att vara ute. Haha. Samtidigt vill jag inte traggla i ridhuset varje dag heller. Det är dessutom så litet, så med flera ekipage är det nästan omöjligt att rida på ett vettigt sätt… :)

Men ja, nu är det jobbet som gäller igen. Sedan blir det hem, bums i säng för imorgon ska jag vara tillbaka vid 8, och då är det APT. Ingen rast ingen ro. Men sedan jobbar jag bara två nätter innan jag är ledig från fredag morgon till tisdag mitt på dan :)

Men veckan har ändå varit ok, så jag klagar inte :)

Hur har er vecka och helg varit?

Sverigeresor

Nu har det blivit några dagar utan bloggande igen. Jag har varit på resande fot i Sverige. Först en resa till Värmland mellan fredag – söndag. En tjejhelg kan man säga med en massa pysslande, pratande och skrattande.

Min vän bor så fantastiskt fint och rofyllt därute, jag blir alltid helt lugn av att vara där.

Kolla bara utsikten från huset…

skacksjön

Och jag hann knappt hem innan jag spontanbokade en resa till Bankeryd och mina vänner Cecilia och Kristoffer som fått en söt liten son vid namn Harry.

Jag hann faktiskt till Sammy innan jag åkte, men mer om det kommer i ett eget inlägg! 😉

Vi var ute och promenerade, åt lunch i Jönköping, kollade film. Ett kort, men trevligt besök :)

vättern

Kom hem tidig eftermiddag, men har spenderat dagen med att föra över bilder och börja rensa min telefon på bilder. Helskotta vad bilder man samlar på sig. Har ju ändå 64 GB minne, men det är nästan fullt. Haha.

Hoppas ni har haft det bra de senaste dagarna allihop.

 

Göteborg närmar sig…

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet, och jag och min ”svägerska” åker till Göteborg över helgen. Vi ska bo på hotell, äta god mat och försöka se lite av stan. :)regnlöpning

Jag hoppas dock att väderprognosen bättrar på sig, för den är inte kul som den är nu… :S Som idag fick jag springa i regn. Det suger verkligen musten ur mig. Och mina planerade 1 h 45 min – 2 h blev en timma.

Menmen. Distansen finns ju i kroppen, så det ska varken göra till eller från… Och pannbenet och stämningen kommer väl hjälpa mig om det nu regnar på varvet.

Så nu sitter jag på jobbet och funderar på allt jag ska hinna med under veckan.

Stall, jobb, packning, tvätt och sen går resan på fredag morgon… Men det löser sig nog. Får börja planera redan nu så ska det nog gå vägen! :)

Ingen idé att stressa upp mig, det kommer inte hjälpa mig i uppladdningen inför varvet! 😛

Total kollaps…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det känns som att jag rabblat historian gång på gång, både i mitt huvud och för vänner och kollegor.

Så jag kör den halvlånga varianten och börjar med att säga att jag kom till start i mitt första maraton, men aldrig i mål…

Loppet startade vid 8. Jag var i en av de sista startgrupperna, men det gick ganska smidigt, så det var bara att jogga igång. Vi började på Promenade des Anglais i Nice och sprang mot Saint Laurent du Var förbi flygplatsen. Genom Saint Laurent du Var och mot Cagnes Sur Mer.

Det var ganska svalt vid starten, men solen steg fort, och även om det kanske inte var ”mer” än 20-22 grader så var det många raksträckor med minimalt med skugga, så det blev verkligen gassande och varmt. Men jag kände mig ändå ganska pigg och inte så supersvettig. Var glad att jag hade min keps också.

Mot Villeneuve-Loubet och vidare mot Antibes och halvmaragränsen. Fram tills detta hade jag druckit vid 10, 15 och 20 km, sedan började jag dricka varje 2,5 km. Jag tog även ett toabesök där vid 20 km. Fram tills detta hade jag ett snittempo på cirka 6:40, vilket var snabbare än jag tänkt mig, men jag kände mig fräsch och pigg och jag visste ju att stigningen skulle uppåt, så jag sparade min temposänkning tills dess.

In i Antibes och det dröjde faktiskt längre än jag trodde tills det började stiga till den grad att jag inte kunde gå längre. Men först genom ett valc och ut på små murar och springa innan jag började komma till de långa och sega backarna i Cap d’Antibes. När vi närmade oss 28 km började det bli tungt och låren började stumna, men detta är ganska normalt för mig så jag körde på.

Jag fortsatte dricka vatten var 2,5 km och åt även apelsiner vid nästan varje stopp. Där gick jag även en bit vid varje ”stopp”. Vid 30 eller 35, tror jag, så tryckte jag energigel. Runt 35 började vaderna krampa, men inte så mycket att det inte gick att springa, utan tänkte jag bara på mitt löpsteg så tog jag mig framåt. Runt denna tid funderade jag även på att gå ett antal kilometer, men något höll mig ändå drivande… Jag hade ju inte kommit hit för att ett maraton. Så jag fortsatte med min plan.

Det flimrade även lite framför ögonen, men främst när jag saktade ner, så jag fokuserade framåt och då gick det bra.

Även strax innan 40 så tryckte jag energigel och där nånstans kom återigen tanken att ”jag går i mål”. Men icke då… Pannbenet sade ”3 km Jenny, det är allt som krävs, 3 ynka km”, så jag nötte på. Och vid dryga 41 km så tänkte jag ”Sista biten nu, man har alltid lite kraft kvar”. Så jag ökade lite och PANG. Där låg jag på marken och kräktes som en gris.

Här vacklar mitt minne, och min vän Linda var ju inte på plats på en gång, men det var tydligen en volontär som var snabb med att komma fram, vända på min nummerlapp där kontaktuppgifter till Linda fanns, och Linda stod ju vid målet och väntade på mig, så hon tog sin barnvagn och joggade till mig. Hon har även berättat ett sjukvårdsteam på motorcykel var snabbt framme.

Ett av de få minnen jag har härifrån är att när kräkningarna avtagit så ville jag fortsätta, jag kommer ihåg att jag sade/skrek att ”Det är mitt första maraton, det är så kort kvar, jag måste gå i mål”, men de sade åt mig att jag inte kunde fortsätta och att jag i princip hade gått i mål. Men det räckte ju inte för mig. Jag skulle ju över mållinjen, få min medalj och min tröja.

Planerna grusades dock ganska fort då mina ben började krampa. Vi pratar hela benen. Inte bara vaderna, utan hela låren och vaderna, både fram och baksida. Det var en sån obeskrivlig smärta och vid detta laget hade även ett sjukvårdsteam med ambulans kommit fram. De fick via en bår in mig i ambulansen och fick ta mig till ett sjukvårdstält. Och vid detta lag började det bli väldigt overkligt och skrämmande då de i ambulansen fick slå mig och säga till mig att inte somna. Det var som på Cityakuten och jag trodde att jag skulle dö, där och då, i en ambulans i Frankrike, pga att jag sprungit ett lopp.

Det var så enormt skrämmande. Och fransmännen/fransyskorna var ju inte världens bästa på engelska heller, så det var ju att hanka sig fram.

Väl i sjukvårdstältet blev jag liggande på en sjuksäng, typ militärtält, med ”foliefiltar” om mig. De tog blodtryck och puls, och mitt övertryck var nere på 80. Alltså, inte speciellt högt. Vid detta lag så gick huvudet på hög varv, men funktionerna i kroppen fungerade inte. Jag hade gått från att tro att jag skulle dö till att jag skulle bli förlamad, eller i alla fall svårt skadad och behöva rehabilitering. Jag kunde knappt röra benen eller armarna och bara låg och skakade trots temperaturen utomhus.

Jag fick godis och vatten med nån näringslösning eller något i att dricka och Linda hade även kommit och kunde hålla mig lugn.

Jag var helt desorienterad och kunde inte riktigt placera vart jag var, hur långt jag hade sprungit eller skulle springa, vart jag bodde eller hur gammal jag var. Och att prata gick långsamt. Hjärnan gick fort, men det jag ville få sagt kom ut i enstaka ord och i slowmotion.

Om väldigt enkla saker inte hade rum i mitt huvud så hade större saker det… som ”Hur tar jag mig hem till Sverige?”, ”Min försäkring täcker det här, det vet jag” och även banala saker som ”Vad sjukvårdarna är snygga” kom in i mitt huvud! 😉

Loppet tog slut och allt skulle packas ihop. Jag var fortfarande inte mobil och kunde knappt hålla emot när min sko skulle på, och kunde inte heller stå utan hjälp av två vuxna människor, och även då skakade kroppen okontrollerat. Linda var och hämtade mina kläder och jag blev satt i rullstol.

Så nu började projekt ta oss till Nice – ca 4 mil bort. Inget man åker taxi i Frankrike för utan att bli ruinerad, så steg 1 är att ta oss till tågstationen. Vilket inte är helt lätt med mig som är okapabel till att gå utan stöd och dessutom har Linda sin 5-månaders son med sig. Vi lyckas flirta till oss skjuts till tågstationen och där får Linda skjuta barnvagnen och jag får gå med henne som stöd med armen om min axel för att stödja upp mig.

Vi köper något att äta och jag blandar resorb i en flaska vatten… som jag sedan nästan omedelbart kräks upp… :S Jag lyckas även byta om till torra kläder och sen ta mig ombord på tåget. Börjar bli hungrig och gnaga på en trekantsmacka som jag får i mig ett knappt hörn av.

Väl i Nice får vi tag i en taxi och jag stapplar upp på hotellrummet. Byter om, ringer mamma och somnar. Vaknar några timmar senare och Linda går ner på stan och köper pommes åt mig… Sedan somnar jag om igen och gör inte heller många knop på måndagen, men lyckas ta mig ut på både lunch, glass, champagne vid stranden och middag. Och välbehövlig massage. På tisdagen åkte vi hem.

Så. Det blev en resa med snöpligt slut, men vi har många fina minnen också. Ska se om jag orkar berätta om resten av resan med bilder sen, men tills dess får ni nöja er med en bild av mig när jag återblickar på helgen med ett glas champagne vid rivieran! :)

champagne

Målbild

Det är så sjukt nära nu. Maratonet. Om två veckor laddar jag redan upp i Nice.

Igår var jag på läkarbesök för att få det intyg som krävs för att jag ska få springa mitt maraton. Frankrike kräver nämligen det. Nog var jag lite nervös, även om det var en väldigt basic undersökning. Tänk om de skulle neka mig? Säga att neeej, du är inte alls förberedd för att springa ett maraton. Vilket bakslag det hade vart.

Att jag anmälde mig typ i juni och har haft alla dessa månader på mig att göra denna undersökning, det är en annan sak. 😉

Och processen med att hitta någon som utfärdar dessa intyg var ju också kul.

Vårdcentralen: ”Ja, jo, vi gör det, men det kostar ju (jo, det förstår jag), och just nu har vi så hög belastning att vi prioriterar sjuka människor”… Jahopp. De rekommenderade en hälsocentral…

Ringer en hälsocentral: ”Är inte säker på att vi gör det, men vi har också hög belastning”… De rekommenderar Sophiahemmet…

Sophiahemmet: ”Tillhör du nåt företag? Nääää… Nej, då kan vi inte hjälpa dig…”

Såå… google it is. Hittar två ställen i Stockholm som pysslar väldigt mycket med det här. Den ena (medicinskaintyg.se) hade tid igår morgon. Så dit gick jag. Fick professionell hjälp och intyget kommer via både mail och brev. Perfekt.

Och jaaaa, jag blev godkänd! 😉 Dumt att tro nåt annat. 😉 Allt lät bra, blodtrycket var bra, han frågade en massa frågor och tyckte jag hade koll och verkade väl förberedd. Så nu tutar och kör vi.

Dessutom så lade de upp vad alla som avslutar loppet får vid målet. Så detta är min målbild just nu 😀 Wieee!

marathonNu ska jag bara försöka hålla mig undan alla som snörvlar, hostar och snorar. Haha.

 

Nice

Ja. Om en månad så är det dags att bege sig till franska rivieran för att springa maraton. Jag ska ju springa mellan Nice och Cannes, så det var hög tid att boka…

Min äldsta vän Linda är mammaledig och tar med sig yngsta sonen Olle för att supporta mig. Vi får sex dagar i Nice, så det ser jag verkligen framemot, och i helgen så bokade vi både flyg och hotell! :)

Vi flyger med Norwegian som har direktflyg till Nice. Perfekt med småbarn och så. Hotell har vi bokat nära centrum, inkl frukost och det ser riktigt fräscht ut och har fått bra betyg på Trip Advisor. Denna gång så blev hotellet billigast genom Apollo konstigt nog… 😛 Drygt 5000:- för 2 pers + spädbarn inkl. frukost för 6 dagar är klart godkänt tycker jag! 😉

Ser i alla fall framemot det även om maratonet fortfarande skrämmer mig lite… 😛 Men det ska nog gå! 😉

Bjuder på en bild på en del av maratonsträckningen och en bild från hotellet! :)

hotellnice maraton

Pass 21 och 22 mot Maraton

pass1v35De två följande passen mot maraton genomförde jag i Magaluf. Det första passet var korta intervaller. 5, 3, 1 min *2 med 1 min vila och 5 min vila mitt i.

Jag gick ner och sprang på strandpromenaden och hann några vändor fram och tillbaka medan det städades på stranden och på promenaden.

Mötte dock några andra motionärer, så helt ensam i partyorten var jag inte om att träna! 😉

Det som var helt sjukt med detta pass var att jag höll extremt jämna intervaller. Mellan 5:25-5:35 i de snabba intervallerna. Har nog aldrig varit så jämn, speciellt inte med tanke på att det är olika längd på intervallerna. Grymt nöjd.

Två dagar senare var det dags för de längre intervallerna. Målet var 6 min i 7 min/km och 2 min i 5:30 min/km *8. Detta krävde mer plats för att det inte skulle bli många vändningar. Så jag gick till ”andra sidan” där det fanns tre stränder på rad. Det blev några fotostopp pga den grymt fina soluppgången

pass2v36v2pass2v35Passet blev väl ”sådär” om vi tänker på att hålla tidsmåtten, men jag är nöjd med passet. Jag höll bra tempo, det blev en skillnad och det gick ändå hyfsat lätt.

Och det blev ju nästan 11 km och över en timmas löpning i 25 graders värme, så det ska jag nog vara nöjd med! 😉

Svettig som en disktrasa var jag efteråt, men det får man ta! Kändes i alla fall sjukt skönt! :)