Hälso/viktresa

För att göra en lång historia kort så började jag mina sena tonår med att få ätstörningar. När jag gick ut gymnasiet vägde jag 42 kg och hade en enormt snedvriden syn på mat. Jag började tappa kontrollen över mitt liv och allt gick i 180, så jag försökte ta kontroll över den på något sätt. Och lättast var nog maten. Jag kan inte påstå att jag tränade, utan att det bara handlade om kosten.

Jag lyckades ta mig ur det på egen hand efter att ha kraschat tre dagar innan studenten med någon form av magkatarr och massa stressproblem.

Sedan gick jag väl tillbaks till att vara normalviktig, jag är ganska kort, 162 cm, så 55 kg var ganska lagom för mig. Jag hade ganska aktiva och fysiska jobb i butiker, med hästar, djurfoderbutik m.m. Jag hade också en hög ämnesomsättning och kunde äta ”vad som helst”.

Sedan passerade jag 25 år, det som på något sätt varit en vändpunkt för kvinnor i släkten. Där många fått se sig själva gå upp i vikt. Jag började dessutom på ett kontorsarbete och i kombination med att jag inte tränade, och aldrig har gjort, så smög sig kilona på.

Jag har under åren prövat alla möjliga former av dieter – GI, lågkalori, låg fett m.m. Visst gick jag ner, men sen gick jag upp igen… och sådär har det hållt på.

För några år sen började jag träna på Friskis, men fick väl egentligen inget bra resultat av det. Försökte hålla koll på vad jag åt, men mina tidigare problem med ätstörningar gjorde att det gärna slog över till överdrift.

Så för lite mer än 2 år sen så började jag springa. Mest pga att jag ville ställa upp i Vårruset med några vänner. Jag började på noll, jag kunde inte ens springa 3 km, men 3 km blev 5 km och sedan blev det inget Vårrus utan istället Blodomloppet.

Sedan bestämde jag mig för att jag skulle springa 5 km på under 30 min, det gjorde jag några månader senare.

Sedan började jag fundera på hur i helskotta jag skulle gå ner i vikt, jag vägde mer än någonsin, nästan 80 kg till mina 162, jag tog hjälp av vänner som är nutritionister m.m. och de sade ”du borde gå ner i vikt”, men inget hände. Vågen rörde sig långsamt neråt, men inte så pass som det borde. Så under sommaren 2013 när Sammy var borta på bete så toksatsade jag. Jag tränade 5-6 dar/vecka, ofta dubbla pass, detoxade och räknade kalorier, och äntligen kom resultatet. Jag gick ner 13 kg på ett drygt år, och de sista 8-9 kilona kom de sista 3 månaderna. Jag började bli nöjd och tänkte att resten av kilona kommer, bara jag fortsätter.

När vikten började komma i fas så fortsatte jag mina löpmål, och det blev att klara milen, och dit nådde jag med Röhnisch Running School av Lofsan och Ida under hösten 2013. Då blev nästa mål milen under 60 minuter, och det klarade jag under våren 2014. Här väcktes också en idé om att springa ett halvmaraton.

Jag har alltid tyckt att folk som springer halvmaraton/maraton och längre är galna, imponerande ja, men fortfarande galenskap. Och nu kunde jag ju räkna mig till den skaran också.

Hursomhelst. Detta blev målet för 2014. Att springa Stockholm Halvmaraton i september.

Men saker hände också på vägen. Jag drabbades av hur många tragedier som helst; omplacering på jobbet, fuktskada i badrummet, min häst blev skadad, min ponny som jag känt i 26 år fick jag avliva, min pappa dog, en kanin dog, min stalker hörde av sig, en kollega dog och min bror blev misshandlad i december.

Så även om jag lyckades ta mig igenom träningsprogrammet för halvmaraton och faktiskt genomförde den var det också det enda. Kosten orkade jag inte ens tänka på. Det blev mycket skräpmat, mycket halvfabrikat, och med det kom kilona krypandes igen. Så av mina 13 kg jag gick ner, gick jag upp 10 kg. Och där är jag idag.

Har börjat få koll på min kost igen, men träningen har, ärligt talat, gått ganska segt detta första halvår. Några kilo har jag förlorat, så helt kass är jag inte. Men nu har jag ett maraton att se framemot, mer energi och bättre förutsättningar, så nu ska jag köra på igen!

Så. Nu har jag kastat ut detta i hetluften och hur ska jag då klara det? Genom träning och motion samt kaloriräkning. Jag har nämligen kommit underfund med att jag inte fungerar om jag får förbud. Då triggar det på en gång mitt kontrollbehov. Och jag vill inte ge mig själv förbud. Jag vill inte säga ”nej, jag kan inte äta den där bullen/pastan/pizzan” utan genom kalorikontroll lär jag mig vad som är bra, vad som är dåligt. Vad jag kan skära ner på och vad som är värt att äta. Kontroll kanske vissa tänker… Jovisst, men mer en hälsosam kontroll utan förbud! :)

Det gör liksom inget om jag äter lite för många kalorier en dag, då får jag ju försöka lära mig utav det liksom. Tänka efter vad jag kan modifiera eller skippa. Inte svårare än så! :)

Så. Nu har jag avslöjat mig. Att jag gått upp i vikt igen. Men jag är på rätt väg och jag vet att jag kan nå mitt mål igen. :) Och även målet med att springa maraton i november. Men det kommer krävas hårt jobb och disciplin. :)

Men jag hoppas att ni vill följa med på min resa och jag undrar också – vad vill ni veta och läsa om? Vill ni ens läsa om det?

Hit me up och tack för att du läste! :)

Bekvämlighetströskeln…

Den där jäkla bekvämlighetströskeln alltså. Det är enkelt att säga att man ska ta sig över den, men det är jäkligt svårt att verkligen göra det.kvällslöpning

Men idag gjorde jag det i alla fall.

Jag har sprungit tre pass denna vecka, faktiskt ett mer än jag planerade. Och två av dem skedde efter jobb/stall, ganska sent då jag helst fastnar i soffan framför tv’n med middagen, och efter mörkrets inbrott. Så det är mina bekvämlighetströsklar jag tagit mig över.

Och det var inte så lätt som det låter. Min löpning har inte gått speciellt bra sedan mitt halvmaraton. Har inte alls haft den farten jag anser jag borde ha, men idag så. Idag släppte det.

Jag skulle springa pass 5 från Röhnisch Success i våras. 10 minuter uppvärming, 10 min nedjoggning och däremellan 10 min med sikte på 5:30 min/km. Dock trodde jag t.o.m. 5:45-tempo skulle vara för optimistiskt efter de senaste passen.

Men ja, jag kan inte påstå att det var enkelt, men jag kämpade mig igenom det. Och tempot blev 5:39, så det var betydligt bättre än jag trott och förväntat mig. Wieeee!

Så nu känns det skönt att jag tagit de där stegen! ”Bara” att upprätthålla det också! 😉 Men jag är i alla fall stolt. Stolt att jag gjort det, stolt att det gett utdelning och förhoppningsvis ger det mig motivation att fortsätta! Wohooo!

När klev du senast över en bekvämlighetströskel eller flera? Berätta gärna! 😀

Full rulle!

Sådär! Då har jag äntligen ork att sätta mig ner en stund igen. Jag har haft tid, men har inte riktigt haft rätt känsla för att skriva något, men jag tänkte att jag ger er ett livstecken nu i alla fall! 😉

Helgen var fullspäckad med nöjen. Först fest med Monday Bar på fredagen. Åkte dock hem i hyfsad tid, men jag sov ändå till typ 12, sedan skulle jag upp och var tvungen att gå till centrum för lite shopping av bl.a. födelsedagspresent, för på kvällen så firade vi Linnéa som fyllt 30.

Först lite middag hos henne och sedan blev det utgång. Golden Hits. Har aldrig besökt det stället, jag/vi går sällan på ”vanliga” ställen, så vi visste inte ens vart vi skulle gå för att inte vara äldst… eller yngst.
Men vi hade kul i alla fall, och det hade födelsedagsbarnet också, så det var ju roligt och lyckat! 😀

I söndags så kom jag till stallet på eftermiddagen och då började det regna… och regna gjorde det typ hela tiden då jag var där. Tog ut Sammy och tömkörde lite, men sedan fick det vara nog helt enkelt. Så det var den helgen.löprunda_141014

Igår så jobbade jag och sedan red jag ut en sväng på Sammy, och idag har jag jobbat och sedan åt jag lunch med Maria. När jag kom hem så blev det en löprunda, enligt Röhnisch Success. 1 mil på schemat, och 1 mil blev det. Enligt schemat skulle tempot ligga på 6-6:30, och jag snittade 6:24. Hade velat ligga mellan 6-6:15, men det lyckades jag ju inte med. Var t.o.m. snabbare i våras då jag följde detta schema första gången. :S Inte mycket, men ändå.

Jag vill ju slå PB på Tunnelrun, så detta suger ju ganska hårt, men det är klart. Det är ju fortfarande över en månad kvar, så jag får köra på helt enkelt och hoppas att jag ändå slår PB.

Kämpa Jenny, kämpa Jenny.

Vad har ni gjort de senaste dagarna?

Mind over body!

Just nu har jag en svacka i träningen och framförallt löpningen. Vilket ju suger ganska hårt då jag har typ 3,5 vecka kvar till halvmaraton.

Men en ny vända av Röhnisch Running School drog igång idag, så jag tänkte att jag hoppar på den, även om jag inte kommer följa det slaviskt pga just halvmaratonet.

Men i alla fall – intervaller idag. Kände mig galet seg, men matade ändå på. Kändes relativt bra och intervallerna gick fort för en gångs skull, alltså fort som i att det inte kändes som 2 minuter. Och det är ju positivt.intervaller140818

Men överlag kändes det ändå trist och jobbigt, och så har löpningen känts på sistone. Enda sen jag anmälde mig till halvmaran. Jäkligt onödigt ju.

Men ja, alla intervaller höll sig under 6 minuter/km vilket är bra för att vara jag. Så överlag borde jag vara nöjd… Men bilden avslöjar känslan… och jag hoppas att känslan snart ger med sig….

Någon som kan relatera till det jag säger?

Bit by bit…

Bit för bit så börjar jag leva igen. Igår så jobbade jag till 14. Sedan åkte jag hemåt då jag hade en tvättid. Men jag fick ett ryck och mittemellan allt tvättande så rensade jag och plockade lite i min garderob. Inte helfixat, men klar förbättring i alla fall! 😀 Känner mig duktig i alla falll, och det kan jag väl få göra? 😉

Strax efter åtta på kvällen var det fortfarande +22 grader men jag begav mig ändå ut och sprang, även om jag inte alls kände för det! Haha. Men nu har jag ju bestämt mig. Två pass i veckan minst. Punkt. Tror i och för sig inte att jag kommer kunna hålla det nästa vecka pga resa, men det är inte hela världen! 😉

Nåja. Hursomhelst prövade jag passet med två stycken 10 minuters delar i högre tempo. Har ju kört den förut i Röhnisch Success, och även nu, då jag följer Röhnisch Success till viss del, men då i kuperad terräng. Och även om jag förbättrade mig från tidigare i våras så kände jag för att pröva den på flack sträcka för att se om jag kunde plocka ner tiden lite, och det kunde jag med råge! 😀 Typ 30 sekunder snabbare i de delarna, så det var ju sjukt bra! 😀intervall140708

Jag försökte ändå inte att tokpressa mig själv utan fokusera på andning och på att öka kadensen, alltså hastigheten, på antalet steg.

Och det verkade ju funka! 😀 Kändes i alla fall riktigt bra! 😀

Jag var rejält svettig och mör när jag kom hem, eftersvettades en hel del och satt en bra stund innan jag hoppade in i duschen. Det var väldigt efterlängtat sen åt jag middag! :)

Så. Jag känner att jag är på rätt bana! Mvh, röd och nöjd Jenny

löpning_140708

För jävla jobbigt…

Även om jag sov ganska länge idag och temperaturen redan hade krupit upp mot 20 grader så begav jag mig ut på intervaller.

Det var 8*1 minut, 30 sek vila*2, med 2,5 minuters vila däremellan. Givetvis så var det upp- och nedjogging också.intervaller_140606

De första 8 gick helt ok, men sedan tog det tokstopp. Sjukt jobbigt var det! :S Men jag gjorde det.

Genomsnittshastigheten mot när jag gjorde denna sist var lite långsammare, men de snabba intervallerna var övervägande snabbare, så det är ju positivt. Men jag gick ju i flera vilor, så att det tog lite längre tid var inte helt konstigt…

Jag är i alla fall nöjd med att jag tog mig ut, trots värmen och huvudet som skrek nej! 😛

Nu har jag ätit brunch och tänkte plocka lite här hemma, men det tar jag som det kommer… Senare idag ska jag till stallet och rida Rooney. Ska hjälpa till lite med honom i någon vecka! Ska bli kul att rida något så olikt Sammy! 😛

Vad gör ni denna söndag?

Bättre och bättre…

Det roligaste med att följa samma program som jag gjorde under våren är att se förbättringarna. För hittills har jag sett förbättringar på samtliga pass! Och likaså på detta.

Det bestod av 10 min jogging, 10 min snabbt (helst 5:30 enligt Röhnisch Success på den nivån jag är på), 10 min jogging.

Jag sprang exakt samma sträcka som sist, för då blir det mest rättvist att jämföra.

Efter uppvärmningen började jag redan känna blodsmak, efter 4 minuter in i det snabba partiet kunde jag löpning_pass5typ inte andas… :S Jävla andningsh*lvete… :(

Men jag kämpade mig igenom. När jag sedan tittade på resultatet så sprang jag första joggingen lite långsammare än förra gången, men det ser jag som positivt, och den snabba delen låg på 5:45, vilket är 19 sek/km snabbare än förra gången, och detta trots att det kändes kasst. Så jag är väldigt nöjd! :)

Jag stretchade ur kroppen efteråt, tog en dusch och nu gör jag mig redo för dagens äventyr.

Tränar ni idag?

Att lura sig själv…

Var ute på pass 2 ur Röhnisch Success idag. 10 minuter uppvärmning, 10 minuter snabbt, 5 minuter aktiv vila, 10 minuter snabbt och sedan avjoggning. Enligt skolan ska tempot vara 5:45 i de snabba delarna.

Det blev en backig vända i skogen vid Rudansjöarna. Och givetvis kommer ”intervallerna” mitt i backpartierna… Haha. Nåja. Det stärker mig väl alltid. Men jag visste ju att några 5.45 skulle jag inte kunna hålla… 😛löpning_140612

Andra vändan var riktigt jobbig, men när jag sedan tittade på runkeepern så hade jag sprungit snabbare i den än i den första. Haha.

Eftersom jag sprang exakt samma pass tidigare i år så passade jag på att jämföra med de intervallerna också, och det visade sig att första 10-minutrarna gick på exakt samma tid som förra gången, men den andra var snabbare än så, och hela 30 sek/km snabbare än förra gången! 😮

Det är ju ganska galet när man tänker efter. Och det gör också att jag känner att man inte ska lura sig själv, åt något håll. Känslan stämmer inte alltid. Eller alltså, det kan kännas piss, men det betyder inte alltid att det är piss! :)

Så jag är nöjd. Ikväll efter jobbet ska jag gå på TMI på Friskis och kötta igenom kroppen… eller ja… det är vad jag hoppas att de kommer bjuda på! 😉

Sedan blir det att motionera Sammy imorgon och på söndag, men ingen mer träning utöver det. Nästa vecka ska jag ta mig an att bygga på en kilometer mot min halvmara. Känns väldigt spännande måste jag säga! 😀

Goda vanor…

Jag har ju fått nån konstig idé om att jag ska springa halvmaraton i september. Men för att göra det måste jag ju träna. Så har lite löst lagt upp en plan som jag faktiskt tror håller. Detta för att öka längden successivt och däremellan tänker jag blanda intervallpass och övriga pass från Röhnisch Success. Sedan kommer jag ju även träna styrka såklart.

rrs_pass1Core, rygg, ja – allt!

Så igår gav jag mig ut på första passet i Röhnisch Success. Jag kände mig pigg i benen och när jag jämförde mot när jag sist genomförde detta pass så var jag också snabbare i de flesta snabba intervaller, men jag sprang också långsammare däremellan, så genomsnittsfarten blev lite långsammare.

Positivt för mig var att kunna hushålla med energin emellan intervallerna utan att tappa för mycket energi och styrka! :) Så jag känner mig jättenöjd! :)

Idag bestod träning av att rida ut med Sammy. Det är extremt varmt att rida, t.o.m. vid 10:30 på förmiddagen, så turen blev ”bara” 50 minuter. Men vi hann med att galoppa och ha det roligt. Och idag verkade han faktiskt t.o.m. tycka det var roligt.

Fina, fina häst. Snart åker han bort på bete och då är jag hästlös ett tag framöver.

Nåja. Har ankommit till jobbet och tänkte lyssna på ett set som jag missade på kryssningen. Riktigt härlig trance. Hoppas på en bra eftermiddag och kväll här på jobbet i alla fall! :)

 

Målbild och uppladdning…

Imorgon är det dags för Blodomloppet. Jobbet bjuder på anmälningsavgiften och det blir mitt tredje lopp någonsin. Mitt första på 10 km.

Jag har inte sprungit på 2 veckor, mycket pga av all skit som jag berättade om i förra inlägget. Jag har inte haft så mycket energi och ätit skräpmat de senaste 2-3 veckorna faktiskt. Dessutom har jag varit sjukt trött de senaste dagarna. Däckade på soffan efter jobbet idag och sedan klev jag upp, åt middag och sedan gjorde jag lite flexibilitets/stretch-övningar samt 15 minuters yoga.

Men loppet är imorgon, och jag ska ta mig runt. Målet på sub 60 klarade jag ju under Röhnisch Success. Vore superkul att klara det igen, men har inga större förväntningar på det.

Men som Lofsan har skrivit och berättat om – målbild är bra. Guld, silver, brons. Och eftersom mitt nya mål för i år är sub 55 på milen så får mina mål se ut såhär:

Brons – 62 min

Silver – 58 min

Guld – 55 min

Guldet kommer bli svårslaget, men har jag ett mål, även om det är för året så har jag! 😉

Så. Imorgon ska jag äta lätt och nyttigt, men först ska jag sova gott. Biggest Loser på tv’n, sen tänker jag däcka. 😉

Men tills dess bjuder jag på en bild efter Blodomloppet förra året. Var så stolt. <3 Hoppas jag har en sån känsla imorgon också! :)

blodomloppet